Bokens dag Uppsala -09
Här några reaktioner från Bokens dag i Uppsala 22 november 2009.
Evenemanget passar bra i stora salen i Musikens Hus (jag envisas med det namnet eftersom Uppsala Konsert och Kongress är ett urbota trist och onödigt långt namn).
Alex Schulmans entré i absolut sista minuten var effektfull. In släntrade en något jäktad långbent kille, ursäktade sig med nåt om köer på E4an och sjönk sedan behagfullt ned i den låga röda soffan intill den till synes något stramare Jerker Virdborg. Det var en bra början på ett långt och innehållsrikt program, interfolierat med vacker musik (som tråkigt nog inte presenterades).
Scenen badade i ett intensivt rött ljus. Kontrasterna mellan de olika personligheterna var intressant, det var roligt att se att en deckarförfattare fått plats bland hermelinerna. Kjell Eriksson uppvisade också muskler på underarmarna, vilket man kanske saknade hos de andra på scenen. Intressant var också Kjell Erikssons markering av klass och klasskillnader i universitetsstaden Uppsala, framförd också med elegant självironi. Men så är han ju också trädgårdsmästare och vet vad som är snyggt i rabatten.
Virdborg påpekade kallt att miljön i hans Kall Feber kunde liknas vid stämningen i Musikens hus´ trapphall, men kompenserade detta med att sprida hela sin charm över salongen. Agneta Pleijel imponerade med sina personliga kommentarer till de grymma öden hon beskriver i Syster och Bror, allt medan hennes glasögon färgades röda nere på näsan (av scenbelysningen, alltså). De spröda damerna Alexandra Coelho Ahndoril och Anna Kåver visade stort engagemang, och det var snyggt att Kåver fick avsluta med sina fackboksrelaterade kommentarer om känslor och tankar. -- Ett välkomponerat program och väl presenterat av Lisa Irenius.
Vi tumlade ut ur huset och spände upp våra paraplyer. Handelsbankens paraply som jag hade med mig fick spader och vek upp sig mot den gråkalla himlen.
Annagreta
Evenemanget passar bra i stora salen i Musikens Hus (jag envisas med det namnet eftersom Uppsala Konsert och Kongress är ett urbota trist och onödigt långt namn).
Alex Schulmans entré i absolut sista minuten var effektfull. In släntrade en något jäktad långbent kille, ursäktade sig med nåt om köer på E4an och sjönk sedan behagfullt ned i den låga röda soffan intill den till synes något stramare Jerker Virdborg. Det var en bra början på ett långt och innehållsrikt program, interfolierat med vacker musik (som tråkigt nog inte presenterades).
Scenen badade i ett intensivt rött ljus. Kontrasterna mellan de olika personligheterna var intressant, det var roligt att se att en deckarförfattare fått plats bland hermelinerna. Kjell Eriksson uppvisade också muskler på underarmarna, vilket man kanske saknade hos de andra på scenen. Intressant var också Kjell Erikssons markering av klass och klasskillnader i universitetsstaden Uppsala, framförd också med elegant självironi. Men så är han ju också trädgårdsmästare och vet vad som är snyggt i rabatten.
Virdborg påpekade kallt att miljön i hans Kall Feber kunde liknas vid stämningen i Musikens hus´ trapphall, men kompenserade detta med att sprida hela sin charm över salongen. Agneta Pleijel imponerade med sina personliga kommentarer till de grymma öden hon beskriver i Syster och Bror, allt medan hennes glasögon färgades röda nere på näsan (av scenbelysningen, alltså). De spröda damerna Alexandra Coelho Ahndoril och Anna Kåver visade stort engagemang, och det var snyggt att Kåver fick avsluta med sina fackboksrelaterade kommentarer om känslor och tankar. -- Ett välkomponerat program och väl presenterat av Lisa Irenius.
Vi tumlade ut ur huset och spände upp våra paraplyer. Handelsbankens paraply som jag hade med mig fick spader och vek upp sig mot den gråkalla himlen.
Annagreta
Kommentarer
Trackback
