bookzoom

Har nu för andra gången läst "Syster och bror", sista delen i Agneta Pleijels släkttriologi som föregicks av "Drottningens chirurg"  och "Kungens komediant". Det är en bok som vi i Bookzoom det skulle kunna blogga hur mycket som helst om, för den är ofantligt rik både i fråga om innehåll och stil enligt min mening. I en just borttappad blogg (här utfärdas varning för att att spara utkast till bloggar utan att ange rubrik på inlägget!) vill jag minnas att jag uppehöll mig en smula vid om denna berättelse om författarens egna förfäder och förmödrar verkligen är en roman eller inte. Författaren skriver själv att hon hela tiden "rör sig mellan fakta och föreställning"  men att hon oftast föredrar att "se boken som en roman." Så uppfattar också jag i första hand denna berättelse om syskonparet Albert och Helena Berg, som en uppdiktad verklighet med autentiska personer både i huvud- och biroller, men vars lednadsöden stundom kompletteras med stoff ur författarens egen fantasi.

På bokens omslagssida ser vi hur syskonen, den dövstumme Albert, senare i livet marinmålare och Helena, som blir sångerska,  framträder i ljus sepiafärg mot bakgrund av ett svartvitt fotografi, förmodligen från mitten av 1800-talet, av föräldrarna, sångmästaren Isaac Berg vid pianot och hans hemmahustru Lina, dotter till skådespelaren Lars Hjortsberg, som var kungens, d v s Gustav III, komediant. Intressant i släktkrönikeperspektivet är att Agneta Pleijels debutroman från 1987 "Vindspejare" tar vid där "Syster och bror" från 2009 slutar, eftersom den handlar om Alberts son Allan Barg som lever en tid och bildar familj på Java vid förra sekelskiftet. Snacka om en cirkel som sluter sig om både en imponerande research kring den egna släktens historia och om den tid de levde och som mynnar ut i storslagen litterär gestaltningskonst! Men författaren har ju också ett gediget konstnärligt arv att falla tillbaka på om man betänker vilken extrem mängd olika konstutövare, musiker, operasångerskor, skådespelare och målare som återfinns i det släktträd som avslutar boken.

Skulle vara roligt att läsa vad ni andra i Bookzoom t.ex. anser om konsten och musiken i "Syster och bror". Och vad ska man säga om bokens stil? Och om berättarperspektivet? Stör det kanske att författaren uppträder själv i egen person? Och nog finns det mycket att säga om jämställdhetsperspektivet i boken? Hur hade det gått för "Syster och bror" om de levat i en senare tid? Lika illa? Och vad säger Bookzooms italienkännare om Alberts sejour på Sicilien? Kanske boken rentav kan uppfattas som en enda stor hyllning till språket?
Ingar