Roberto Saviano, men också Eva Franchell

Två reportage ramlade ur min bokhylla, båda värda en drapa, båda lästa av oss bookzoomare. Det är Savianos Gomorra och Franchells Väninnan.  I den förra fanns alla dessa skumma typer, IRL, i den andra en samling politiska varelser, också från verkligheten. Imponerande research och skrivjobb i båda fallen. När man beundrar Saviano för hans orädda detaljskildringar, är det den återhållsamma tonen hos Franchell som jag minns bäst. Att som hon gör skriva om dessa nära upplevelser bland kända personer utan elakhet är proffsigt. Vi såg ju också filmen Gomorra och den hade möjligen något att tillägga, men inte mycket. En film från Rosenbad lär dröja.
Nu håller vi tummarna för Savianos nya upprop för "det som är rätt". Tänka sig, han sitter mellan två gorillor och skriver. Hur lätt kan det va´?
Snygga författare, ja. Saviano platsar väl, men kanske har jag en del problem med Erik Andersson med skägg och hans bok Den larmande  hopens dal. Jag vill minnas att ingen i Bookzoom var särskilt glad åt den boken. Själv tyckte jag den var lite väl lokal (Orten Vara är det säkert inget fel på, men den kändes som en by på åkern där telefontrådarna korsar vägen) för att sätta spår, och dessutom inte särskilt rolig /vilket somliga recenter tyckte/. Nåja. Är man inte född på Västgötaslätten får man skylla sig själv.
Nu ska jag ut på tur bland löven.
Annagreta


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0