Solchanser, Spinoza och Puss
Vissa ord återkommer oftare än andra i medierna. Solchanser är ett sådant. Har vi solchanser eller har vi inte det? Jag läser vidare.
I dagens SvD är utbudet brett. Variationen är stor. Vi kastas mellan nakna finska karlar, en utläggning om Spinoza och surströmmingens kvaliteter. I slutet på artikeln om Spinoza kommer författaren Johan Gardfors loss: Spinoza är fortfarande aktuell " för vårt samtida seende här i det tidiga 2000-talet, befolkat av underbetalda kulturarbetare som ständigt putsar sina glasögon med tröjan". Spinoza ville tydligen förbättra vårt intellekt, vilket känns som en viktig ambition medan jag läser hela artikeln. Han var också optiker, åtminstone slipade han linser vid sidan av filosoferandet.
Sedan har Johan Klings film "Puss" haft premiär. Jag har en förutfattad mening om den; jag tror att den är sevärd. Detta grundar jag på att hans tidigare bok "Människor helt utan betydelse" var en underfundig lågmäld bok som jag hade stor behållning av. En karl som förmår återge vardagsupplevelser med den låga pulsen är ingen dålig författare. Någonstans bakom den låg en stilla humor, tillbakahållen men närvarande. Sedan ser jag att Horace Engdahl fått Gerard Bonniers essäpris för boken "Ärret efter drömmen". Den är både lärd och elegant, impad läste jag den i fjol.
Så nu lyser säkert solen på honom idag, och det gör den väl också på oss andra mellan skurarna.
Annagreta
I dagens SvD är utbudet brett. Variationen är stor. Vi kastas mellan nakna finska karlar, en utläggning om Spinoza och surströmmingens kvaliteter. I slutet på artikeln om Spinoza kommer författaren Johan Gardfors loss: Spinoza är fortfarande aktuell " för vårt samtida seende här i det tidiga 2000-talet, befolkat av underbetalda kulturarbetare som ständigt putsar sina glasögon med tröjan". Spinoza ville tydligen förbättra vårt intellekt, vilket känns som en viktig ambition medan jag läser hela artikeln. Han var också optiker, åtminstone slipade han linser vid sidan av filosoferandet.
Sedan har Johan Klings film "Puss" haft premiär. Jag har en förutfattad mening om den; jag tror att den är sevärd. Detta grundar jag på att hans tidigare bok "Människor helt utan betydelse" var en underfundig lågmäld bok som jag hade stor behållning av. En karl som förmår återge vardagsupplevelser med den låga pulsen är ingen dålig författare. Någonstans bakom den låg en stilla humor, tillbakahållen men närvarande. Sedan ser jag att Horace Engdahl fått Gerard Bonniers essäpris för boken "Ärret efter drömmen". Den är både lärd och elegant, impad läste jag den i fjol.
Så nu lyser säkert solen på honom idag, och det gör den väl också på oss andra mellan skurarna.
Annagreta
Kommentarer
Trackback
