bookzoom

TV4 hade skickat en ung vanlig reporter till Berlin. Han skulle träffa Horace och Ebba, det kända litteraturparet, som nu bor i Berlin. De skulle visa "deras" Berlin, smultronställena. Horace skriver på sin nya bok, Ebba är gästprofesssor och undervisar med utgångspunkt i den svenska deckargenren.

Horace sitter på sitt favoritkafé, i den enkla vardagliga stadsdelen, han sitter så han ska höra trafikbullret, han gillar det. Han medför sin svarta anteckningsbok; ibland skriver han i den, sittande i - som han betonar - den robusta lokalen, med sitt kallnande kaffe. Han vet aldrig när han får en idé. Han leder den försagde reportern till sin favoritsaluhall, där han brukar köpa fisk.  Vi får veta att Tyskland har goda korvar, han äter sig igenom sortimentet, men helst äter han fisk, köpt just där, observera. Reportern är följsam. Jag börjar skruva på mig.

Paret äter sedan på sin favoritrestaurang, en turkisk, deras kvarterskrog. Där blir de väl omhändertagna, säger Horace. In kommer maten. Det är gott. Sedan bär det iväg till Horace´s favoritbokhandel där han gör de flesta av sina bokinköp. Som av en slump hittar han en bok om en 1700-talsförfattare, som han tänker köpa. Har du hört talas om XXX? frågar han reportern. Det har inte reportern. Jag skriver om honom, jag befinner mig i 1700-talet.  Jag ska läsa en bit ur min kommande bok nu den 20 december i akademien. -Är du nervös? frågar den intet ont anande reportern. Inte, då. -Nervös? Min egen text!

Vilken perfekt klichébild, med huvudpersonens villiga medverkan.

En oinspirerad redaktör? Reportern har i varje fall min sympati.

Annagreta