bookzoom

I sina "Minnen" skriver Torgny Lindgren någonstans att han gärna kan "skriva om vad som helst bara jag finner den tillbörliga formen." Och formen han mejslar fram framstår för mig som ljuv musik med dess välavvägda rytmer och ålderdomliga melodiska pluraländelser: "hava", "taga". Att substantiven ofta skrivs i bestämd form och därmed slutar på n, särskilt när det handlar om födoämnen, kanske är ett dialektalt drag, men bidrar också till det sångbara språket. När inte själva ordens klang och must är tillfyllest  nyttjar Torgny Lindgren bilder och liknelser som inte går av för hackor. T.ex. när han vill att vi ska veta hur operasångarens Erik Saedéns stämma låter. Den liknar han vid  "trolltrumman vars klang var djup som en klyfta i Klåvaberget". Men som om den bilden inte räcker till fortsätter han med en liten berättelse om samen Henning som spelade på den denna märkliga trumma och vi får veta att Henning åkte skidor bättre än alla Vasaloppsvinnarna genom tiderna.