Allt kan inte sägas
Den här boken handlar om två särlingar som påminner om vissa primtal; de står varandra mycket nära, men aldrig så nära att de berör varandra. Den italienska fysikern Paolo Giordano har associerat till dessa mattebegrepp när han skildrat de två huvudpersonerna i sin bok "Primtalens ensamhet".
Mattei och Alice är verkligen två särlingar. De har dessutom varsin hemlighet; Mattei tror sig ha orsakat sin handikappade tvillingsysters död i skolåldern. Allt tydligare skapar han ett avstånd mellan sig själv och andra. Han blir alltmer bunden till fysikens lagar och matematikens talmagier, frånvarande och ensam. Alice är en plågad själ med bedrövelser alltsedan hon var liten. Som barn skadade hon ett ben i en skidolycka, och har alltsedan dess varit bortvald och särskild. Så småningom utvecklar hon ätstörningar. --- Det låter gräsligt, ser jag när jag skriver ned det, men det märkliga med den här romanen är att den inte gräver ned sig i svärtan. Allt ges en alldaglig ton, berättelsen är angelägen och varm. Det är en roman om tafatthet, om tvekan och om saknad. Den speciella parallellitet och attraktion som finns mellan Mattei och Alice är bokens röda tråd, utan att historien fördenskull verkar "konstruerad". Det är bra driv i boken, det är svårt att lägga den ifrån sig.
Vissa scener skildrar mobbing och unga människors grymhet mot varandra. Skildringen är osminkad och konstaterande. Avstånden mellan huvudpersonerna sinsemellan är inte alltid stort men det finns där, som ett permanent tillstånd. Mattei flyr in i karriären, in i matematiken, och Alice fortsätter svälta sig, i ett ständigt bedrägeri mot sig själv och sin omgivning. Författaren visar stor sakkunskap och insikt i beskrivningen av detta sjukdomstillstånd.
"Allt kan inte sägas", lyder ett arabiskt ordspråk. Så är det också i den här romanen. De två huvudpersonerna hamnar på var sitt håll, och allt blir inte sagt. Matematikern fortsätter med sina geometriska fixeringar och Alice blir fortsatt drabbad av sin självsvält, också på det känslomässiga planet.
Det är en mycket bra roman, belönad med Premio Strega. Som nutidsskildring är den underfundig och drabbande. Det ska bli spännande att följa författarens fortsatta produktion.
Annagreta
Mattei och Alice är verkligen två särlingar. De har dessutom varsin hemlighet; Mattei tror sig ha orsakat sin handikappade tvillingsysters död i skolåldern. Allt tydligare skapar han ett avstånd mellan sig själv och andra. Han blir alltmer bunden till fysikens lagar och matematikens talmagier, frånvarande och ensam. Alice är en plågad själ med bedrövelser alltsedan hon var liten. Som barn skadade hon ett ben i en skidolycka, och har alltsedan dess varit bortvald och särskild. Så småningom utvecklar hon ätstörningar. --- Det låter gräsligt, ser jag när jag skriver ned det, men det märkliga med den här romanen är att den inte gräver ned sig i svärtan. Allt ges en alldaglig ton, berättelsen är angelägen och varm. Det är en roman om tafatthet, om tvekan och om saknad. Den speciella parallellitet och attraktion som finns mellan Mattei och Alice är bokens röda tråd, utan att historien fördenskull verkar "konstruerad". Det är bra driv i boken, det är svårt att lägga den ifrån sig.
Vissa scener skildrar mobbing och unga människors grymhet mot varandra. Skildringen är osminkad och konstaterande. Avstånden mellan huvudpersonerna sinsemellan är inte alltid stort men det finns där, som ett permanent tillstånd. Mattei flyr in i karriären, in i matematiken, och Alice fortsätter svälta sig, i ett ständigt bedrägeri mot sig själv och sin omgivning. Författaren visar stor sakkunskap och insikt i beskrivningen av detta sjukdomstillstånd.
"Allt kan inte sägas", lyder ett arabiskt ordspråk. Så är det också i den här romanen. De två huvudpersonerna hamnar på var sitt håll, och allt blir inte sagt. Matematikern fortsätter med sina geometriska fixeringar och Alice blir fortsatt drabbad av sin självsvält, också på det känslomässiga planet.
Det är en mycket bra roman, belönad med Premio Strega. Som nutidsskildring är den underfundig och drabbande. Det ska bli spännande att följa författarens fortsatta produktion.
Annagreta
Kommentarer
Trackback
