Karneval i Venedig
Idag statar karnevalen i Venedig. Jag undrar om Dario Fo kommer dit i år. Han brukar vara där, men i årets preliminära program syns han inte. Det finns ändå mycket spännande där, vad sägs om en artistisk nytolkning av Marco Polos resa och egentliga drivkrafter, eller jätteinsekter på San Markusplatsen "trädgård", Pippi Långstrump som tema för en barnaktivitet redan dag1, plus en artist som kastar sig ut från ett torn som parodi på historien om den fallande ängeln (?), tydligen en återkommande historia, därtill vinterbadande karlar, tango på San Markusplatsen, ideliga parader, tävlingar och dansande benjaminfikusar - jodå, det är sant. För att inte tala om mängder av utställningar, konst och musik plus teaterföreställningar och tävlande masker en masse.
Ja, vitaliteten är det inga problem med, februarimörkret lär vika då och då.
Nästa gång jag tar steget in i bloggen kanske jag skriver om Paolo Giordanos bok Primtalens ensamhet. Författaren är fysiker i Torino och boken handlar inte om primtal. Den har gripit tag i mig redan från början. Sånt är inte så vanligt, trots allt. Jag brukar få lågt blodsocker eller vad det kan vara om inte boken känns lockande efter några tiotal sidor. Jag blir trött. Det är säkert nån skada eller ett dimmigt intellekt,-- fastän jag hade en lycklig barndom.
Men det är inte alltid så. Allt sedan jag läste Alessandro Bariccos bok Questa storia - Den här historien - blev jag nyfiken på vad unga italienare skriver. Det finns också en antologi med unga italienska författares noveller som jag börjat läsa. Den heter "En förebådande dröm", det är 16 noveller. Lämpligt som reselitteratur, t ex Uppsala-Stockholm.
Annagreta
Ja, vitaliteten är det inga problem med, februarimörkret lär vika då och då.
Nästa gång jag tar steget in i bloggen kanske jag skriver om Paolo Giordanos bok Primtalens ensamhet. Författaren är fysiker i Torino och boken handlar inte om primtal. Den har gripit tag i mig redan från början. Sånt är inte så vanligt, trots allt. Jag brukar få lågt blodsocker eller vad det kan vara om inte boken känns lockande efter några tiotal sidor. Jag blir trött. Det är säkert nån skada eller ett dimmigt intellekt,-- fastän jag hade en lycklig barndom.
Men det är inte alltid så. Allt sedan jag läste Alessandro Bariccos bok Questa storia - Den här historien - blev jag nyfiken på vad unga italienare skriver. Det finns också en antologi med unga italienska författares noveller som jag börjat läsa. Den heter "En förebådande dröm", det är 16 noveller. Lämpligt som reselitteratur, t ex Uppsala-Stockholm.
Annagreta
Kommentarer
Trackback
