bookzoom

Nästa vecka ska vi se 7:3 Återbesöket på Uppsala Stadsteater. Lars Norén fortsätter att fascinera. Jag erinrar mig hans knubbiga dagbok på 5 cm, dvs ryggens bredd är 5 cm. Pagina finns inte, det är ointressant att räkna dem. Fem år, allting som han ville skriva, det skrev han.
Den ärligheten är vi inte bortskämda med, fast det är svårt att genomskåda graden av koketteri - OK, som om vi alla vore helt utan den kvaliteten...

Det är intressant att läsa hur han köper kläder, analyserar sin känsla för kläderna, beundrar dem, värderar dem, betalar dem, lägger bort dem och erinrar sig dem. Samma sak med maten, dryckerna och vännerna.  Han är hypokondriker, har ont lite här och där, bekymrar sig för det och fruktar döden. Hans vänner sviker ibland, då blir han nedstämd. Han är ofta nedstämd, deprimerad skulle man säga om man ställde diagnos.
Denna karl skapar saker, skriver, regisserar och gömmer sig ändå. När han kommer loss om nån person blir det genast rubriker i media, när han skriver intressant om dagens liv i kulturkretsen är det få som bryr sig.
Så nu hoppas jag att han får bra mottagande i Göteborg på sin pjäs och att Uppsalapjäsen gör hon skaplig rättvisa.
Det verkar som om jag stod på hans sida! Rätt, det gör jag.
/Annagreta