bookzoom

Den är svårslagen, svavelpionen. Tidig, oväntat naturlig, enkel, lite högdragen.
Kanske beror min beundran för svavelpionen på att den är lite exotisk, ovanlig, sydländsk och - vacker.

En recension i dagens SvD berättar om nåt liknande. Den handlar om Le Clézios beundran av Bergmans tidiga filmer. I sin nya bok "Färder i filmens värld" har Clézio bekänt sin "dyrkan" av Harriet Andersson och sin inlevelse i filmen "Sommaren med Monica". Recensenten Michel Ekman reflekterar över denna fascination och tror att vi behöver sydlänningens blick för att förstå den specifikt nordiska verklighetsuppfattningen. Avståndet ger ett slags klarsyn, medan vi blir hemmablinda.

Jag kommer att tänka på en händelse som också gällde "Sommaren med Monica" och inkluderar samma beundran för den nordiska Bergman-stämningen. En god vän i Milano ville att jag skulle hjälpa henne att få tag på en dvd med just den filmen. Hennes gamla pappa var sjuk och hade uttryckt att han önskade sig att få se den filmen en gång till. Han hade betonat att den var Bergmans bästa skapelse, och att den förmedlade något äkta, utöver det vanliga.

Jag gick igång och försökte få tag på den. Det gick bara inte. "Det fanns ingen efterfrågan" hette det. När jag till slut tvingades meddela detta till dottern, kändes det naturligtvis snopet. Efter någon dag kom ett mejl som meddelade att den gamle mannen hävdat att vi inte begriper viken konstnärlig filmskatt vi har. Han visste värdera filmen, men inte vi.

Denna långsökta utvikning p g a min kärlek till svavelpionen. Vi i Bookzoom har ju fastnat för Le Clézio så vi får kanske ta och läsa denna senaste i hans produktion.

Annagreta