Sorgen är randig

Jag promenerar på Gamla kyrkogården en kylig söndag efter alla helgons dag. Här och var lyser gravlyktor blekt i solskenet. Många gravar är prydligt krattade med breda ränder, horisontala och vertikala och stundom i mer fantasirika mönster i form av kors, stjärnor och vågor. Ett tunt lager av gnistrande frost följer  i rändernas spår och förmedlar ett extra lager av svärta och ljus. Läste nyligen att barnpsykologer brukar tala om barns randiga sorg och med det menar att ett barn inte orkar med att uthärda en sorg så långa stunder i taget. De måste varva med lek och glädje. Så är det nog för människor i de flesta åldrar. Är det kanske det som ränderna på kyrkogårdens gravar symboliserar? Och som Magnus Florin gestaltar så vackert i sin bok om ränder?

Ingar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0