Torgny Lindgren i inspirerande reklam
Jovisst, jag härstammar ju från skogarnas och lantbrukens Västerbotten, jag också. Närmare bstämt från en plats fågelvägen cirka 5 mil från Raggsjö, där den världsberömde Torgny Lindgren växte upp bland bönder och skogsfolk och åt sig stark på pölsa och potatis. Så långt har vi mycket gemensamt.
I dag fick jag Böckernas Klubbs månadserbjudande; "Minnen" av Torgny Lindgren, och jag greps genast av den recensionstext som åtföljer erbjudandet. Eva Johansson hade läst och bedårats, och hon skriver så engagerat om bokens innehåll att jag är fast, redan nu, innan jag alls håller boken i min hand. Hon lyckas förmedla precis de ingredienser som väcker också mina minnen, det är t ex farbror Hjalmar, moster Hildur och kalvlever med lingon. Det är storspionen Stig Wennerström plus Göran Tunström och Erik Saedén.
Jag riktigt känner hur Hjalmar och Hildur seglar in i handlingen, hur matoset lägger sig i köket och hur författaren så småningom lämnar sin by för att ägna sig åt författarmöten, spionstudier och musik, kanske Gustaf Mahler, efter vad jag kan anta. Det märkliga med den lilla säljtexten är att den ger mig så mycket, den skapar igenkänning, stämning och förväntan.
Steget är inte långt till att jag själv minns min barndoms blinkningar; farbror Gustafs berättelser om vittrans dans över tjärnens svarta spegel, faster Bertas upprörda skrik då vi spelade hartzfiol på hennes fönster, farbror Knuts högfärdiga men nedsjunkna gestalt bakom ratten på sin Studebaker. Det amerikanska fläsket och pölsan hörde också dit, och nybakta pepparkakor utspridda över hela köket före jul. Mina minnen av vittran är centrala, och de flesta ljudminnen jag har består av motorljud, allt ifrån ljudet från en gengasmotor till den PV 444 som jag som nittonåring tog körkort med i Umeå. Livet var bilberoende. Mina kusiner spred så småningom både skräck och beundran med en Volvo Amazon som körde så fort i kurvorna att gruset stänkte ut i skogen. Alla omkring mig pratade bilar. Min mamma brukade säga att "det var många som hade fel på chassit".
Så tack på förhand, Torgny Lindgren, för att du fick mig att minnas min ungdoms vilda framfart i en skog nära dig!
Jag ska läsa noga när jag får boken.
Annagreta
I dag fick jag Böckernas Klubbs månadserbjudande; "Minnen" av Torgny Lindgren, och jag greps genast av den recensionstext som åtföljer erbjudandet. Eva Johansson hade läst och bedårats, och hon skriver så engagerat om bokens innehåll att jag är fast, redan nu, innan jag alls håller boken i min hand. Hon lyckas förmedla precis de ingredienser som väcker också mina minnen, det är t ex farbror Hjalmar, moster Hildur och kalvlever med lingon. Det är storspionen Stig Wennerström plus Göran Tunström och Erik Saedén.
Jag riktigt känner hur Hjalmar och Hildur seglar in i handlingen, hur matoset lägger sig i köket och hur författaren så småningom lämnar sin by för att ägna sig åt författarmöten, spionstudier och musik, kanske Gustaf Mahler, efter vad jag kan anta. Det märkliga med den lilla säljtexten är att den ger mig så mycket, den skapar igenkänning, stämning och förväntan.
Steget är inte långt till att jag själv minns min barndoms blinkningar; farbror Gustafs berättelser om vittrans dans över tjärnens svarta spegel, faster Bertas upprörda skrik då vi spelade hartzfiol på hennes fönster, farbror Knuts högfärdiga men nedsjunkna gestalt bakom ratten på sin Studebaker. Det amerikanska fläsket och pölsan hörde också dit, och nybakta pepparkakor utspridda över hela köket före jul. Mina minnen av vittran är centrala, och de flesta ljudminnen jag har består av motorljud, allt ifrån ljudet från en gengasmotor till den PV 444 som jag som nittonåring tog körkort med i Umeå. Livet var bilberoende. Mina kusiner spred så småningom både skräck och beundran med en Volvo Amazon som körde så fort i kurvorna att gruset stänkte ut i skogen. Alla omkring mig pratade bilar. Min mamma brukade säga att "det var många som hade fel på chassit".
Så tack på förhand, Torgny Lindgren, för att du fick mig att minnas min ungdoms vilda framfart i en skog nära dig!
Jag ska läsa noga när jag får boken.
Annagreta
Kommentarer
Postat av: violen
Ah, du kommer att älska den, den är bara så underfundigt bra!
Postat av: Ingar Gadd
Bara så wunderbar, din kommentar! Klart vi måste läsa och höra mera av dina minnen med anledning av "Minnen"!
Postat av: Ulla Björklund
Oj vad man blir sugen på att höra om vittrorna. Och mer av minnen från dina vittra skogstrakter.
Trackback
