bookzoom

Vår tids kultur är blandad, lagom otydlig, full av drömmar och spratt. Fakta blandas med fantasi, verkligheten och sanningen blir relativa.

Katten i Carcassonne, denna medeltida vackra stad i sydöstra Frankrike, representerar allt detta. Hon är varken svart eller vit, snarare både svart och vit. Hon granskar oss inte, utan skyndar förbi, lite högfärdigt, med nosen förnumstigt riktad mot målet, som naturligtvis är osynligt för oss andra. Hon har en vacker bakgrund. I nästa ögonblick har hon försvunnit, stenläggningen ligger tom.

-Såg vi verkligen en katt? -Hann du se den? -Jo, jag såg den tydligt, jag har en bild på den. -Men jag tyckte det var en hund, han gläfste mot mig. -Nä, nu får du lugna ner dig. -Jag hörde då inget gläfs. -Katter är det värsta jag vet. Min granne fick sin blomrabatt nedkissad. -Jag tyckte det luktade katt på rummet. -Ja, där ser du.

Så kan det gå det när vår väg korsas av en katt. Ovetande om all uppståndelse den orsakar smyger den vidare. Kanske gillar den att orsaka uppståndelse. Den kan vara egotrippad, eller bara hungrig och sur, eller rent av mobbad. Vem vet?

Ja, det här hände naturligtvis inte alls. Jag bara såg katten, tog bilden och gillade resultatet. Men lite nutida var ändå kattrackarn, undflyende och tydlig på samma gång. Vi hann aldrig talas vid, jag och katten. Synd.

Annagreta