Bygga på höjden
Visst var hängbron, "Puente Colgante" i Portogalete en märkvärdig sak att förundras över på många sätt, men tornens höjd dock ganska modest jämfört med andra byggnationer på hög höjd som vi passerade under resan längs Pyréneerna. Jag tänker då på ruinerna efter katarernas försvarsborgar, som ligger som fastnaglade på bergskedjornas högsta toppar. Ibland smälter de så väl in i de omgivande bergsmassiven att de knappt går att urskilja. Jag är inte människa att förstå hur detta fästningsbygge en gång i tiden gick till.
Katarerna, eller albigensarna, som de också kallas, var en religiös "sekt" i södra Frankrike, som kritiserade de makthavande påvarnas syndiga leverne längre norrut i landet. Själva hade de mest livet efter detta i fokus, helst då i paradiset. De följde inte kyrkans regelverk och betraktades alltså som kättare. Detta ords ursprung är därmed uppenbart. Därför och säkert av många maktrelaterade orsaker utsattes katarerna för ett 20-årigt korståg under början av 1200-talet av kyrkan och även av kungen Ludvig VIII , och de gick hårt fram! Ett känt exempel är massavrättningen av femtio präster som tagit sin tillflykt till fästningen Montségur, och som mejades ner utan pardon. Detta korståg slutade med att hela Frankrike hamnade under franska kronan.
När vi i vår moderna charterbuss drog genom detta medeltida korstågslandskap längs Corbières-massivet hamnade vi i den lilla byn Cucugnan med utsikt mot de katarfästen som höll ut allra längst mot korsfararna, nämligen Peyrepertuse och sist men inte minst Quribus, som också är byns varumärke. Fantasieggande vyer breder där ut sig bortom vingårdarna. Men Cugunan har också ett litterät arv att förvalta! Där ligger en gammal kvarn som blivit odödlig genom Alphonse Daudets "Lettres de mon moulin". En av dem heter just "Le curé de Cucugnan", en svavelosande historia om hur det kommer att gå för denna prästs fårahjord om man inte skärper sig och börjar bevista mässan lite mer regelbundet! Han är lurig prästen där han står i predikstolen och berättar om sitt besök härom natten både hos Sankte Per och hos Djävulen själv. Och gissa var han hittade cucugnanbor? Daudets berättelse bygger, som han själv säger, på provencalsk poesi och har därmed alltså en medeltida touche. Och den speglar med all önskvärd tydlighet katarernas dualistiska uppfattning om himmel eller helvete. Skärselden finns med som en extra krydda.
Ingar
Kommentarer
Trackback
