Människan och nyttan
Det står i tidningen att alltfler skriver böcker om sig själva. Hur kommer det sig, visar det på individualismens seger över förnuftet, kanske, eller beror det på ett tillbakahållet men nu tillåtet behov att blicka in i det egna jagets snåriga utveckling och försöka klarlägga hur saker och ting hängde ihop? Döljer sig rent av något viktigt bakom våra öden och äventyr? Människan är ju gåtfull, visst. Det finns inga parallella öden. Ingen människa är den andra lik; varje människa är ju en ö, som sagt.
Biografier är överhuvudtaget inne. Intresset verkar öka för människor och tidsepoker, mänskliga och historiska samband, händelsers tvära kast och livets långsamma ostadighet. Det är inte svårt att förstå eftersom det mänskliga så ofta är allmängiltigt, och är det det inte är det inte sällan unikt och på så sätt betydelsefullt.
Nu i nyårshelgen kommer tidningarna med sina återblickar, inte minst i bild, återblickar över vad som hänt under det snart gångna året. Det är bilder av människor. Det är också bilder av händelser som betyder mycket för oss människor i en bredare mening. Det är inte bilder av fantasier, inga fiktiva bilder. Det är realiteter som skakat oss, eller verkliga händelser som det kommer att ta tid att förstå.
Samtidigt läser jag hur utbildningspolitiker i de flesta länder skär ned på humaniora och samhällsvetenskap i högre utbildning. Ett nervöst nyttoperspektiv dominerar; humanister och samhällsvetare anses inte nyttiga till skillnad från forskare och studenter inom de laborativa ämnesområdena; medicin och naturvetenskap + teknik. Detta sker förutom i vårt land också i England och USA. Man kan erinra sig hur det var i de forna östländerna under Sovjettiden; då la man av rädsla ner samhällsvetenskaperna eftersom de ansågs opålitliga. Har vi snart den parallellen?
Intressant då med protesterna i Zucotti Park och hela den unga amerikanska motståndsrörelse, "The Occupy Movement", som vuxit sig stark på bara några månader. Det handlar om samarbete över olika gränser, politiska, klassvisa och åldersvisa. Det gäller ekonomisk rättvisa, rätt till utbildning och makt. Wall Street får sina fiskar varma, och kritiken framförs med hjälp av kunskaper och termer man studerat på universitet och college, närmare bestämt i deras samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteter.
Efter denna fundering önskar jag er ett Gott Nytt År!
Annagreta
Biografier är överhuvudtaget inne. Intresset verkar öka för människor och tidsepoker, mänskliga och historiska samband, händelsers tvära kast och livets långsamma ostadighet. Det är inte svårt att förstå eftersom det mänskliga så ofta är allmängiltigt, och är det det inte är det inte sällan unikt och på så sätt betydelsefullt.
Nu i nyårshelgen kommer tidningarna med sina återblickar, inte minst i bild, återblickar över vad som hänt under det snart gångna året. Det är bilder av människor. Det är också bilder av händelser som betyder mycket för oss människor i en bredare mening. Det är inte bilder av fantasier, inga fiktiva bilder. Det är realiteter som skakat oss, eller verkliga händelser som det kommer att ta tid att förstå.
Samtidigt läser jag hur utbildningspolitiker i de flesta länder skär ned på humaniora och samhällsvetenskap i högre utbildning. Ett nervöst nyttoperspektiv dominerar; humanister och samhällsvetare anses inte nyttiga till skillnad från forskare och studenter inom de laborativa ämnesområdena; medicin och naturvetenskap + teknik. Detta sker förutom i vårt land också i England och USA. Man kan erinra sig hur det var i de forna östländerna under Sovjettiden; då la man av rädsla ner samhällsvetenskaperna eftersom de ansågs opålitliga. Har vi snart den parallellen?
Intressant då med protesterna i Zucotti Park och hela den unga amerikanska motståndsrörelse, "The Occupy Movement", som vuxit sig stark på bara några månader. Det handlar om samarbete över olika gränser, politiska, klassvisa och åldersvisa. Det gäller ekonomisk rättvisa, rätt till utbildning och makt. Wall Street får sina fiskar varma, och kritiken framförs med hjälp av kunskaper och termer man studerat på universitet och college, närmare bestämt i deras samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteter.
Efter denna fundering önskar jag er ett Gott Nytt År!
Annagreta
Kommentarer
Postat av: Ulla Björklund
Ja du, denna karta på viktiga strömningar i tiden är värda att reflekteras över. Självbiografin har ju dessutom gått och utvecklats till autofiction på senare tid. Verkligheten löses upp liksom samhällsstrukturerna. Vart ska allt engagemang ta vägen?
Ulla
Trackback
