Ill fares the land
Upptäcker en dedikation i "Ill fares the land" av den engelske historikern Tony Judt. Den är ställd till hans söner som fått honom att förstå hur mycket dagens ungdomar verkligen engagerar sig i den värld de fått ärva och vilka otillräckliga hjälpmedel de har fått för att försöka förbättra den. Det är därför han har skrivit denna bok om en välfärdsstats eventuella återkomst.
Tony Judt är professor i ekonomisk historia, sprungen ur enkla judiska förhållanden, utbildad som stipendiat vid King´s College i Cambridge, där han också blev fena på franska, och så småningom forskare och föreläsare också i USA, vid Berkeley och New York University. Han är specialist på efterkrigstidens Europa och har skrivit det hyllade vetenskapliga verket "Postwar", om Europas historia efter 1945. Judt har i högsta grad språkets gåva, har bl.a. skrivit många essäer i New York Review of Books. Någon har sagt att han knappast var uppskattad av högern, men heller inte älskad av väntern. I "Ill fares the land" ger han också en icke vetenskapligt skolad läsare en tankeväckande och oroande bild av hur illa det står till i världen efter de senaste 20 årens ekonomiska utveckling mot en allt mer otyglad kapitalism och privatiseringsiver. Detta, menar han, bäddar för ett samhälle i upplösning, där auktoritära krafter lätt kan ta över.
"Something is profoundly wrong with the way we live today" inleder han sin bok. Idag vet vi vad allting kostar, men inte vad det egentligen är värt. I ett gott samhälle är välfärden inte bara av materiell natur. Han redovisar siffror över hur ojämlikheter i inkomster har klara samband t.ex. med hälsotillstånd och kriminalitet i ett land. (I Sverige rapporterar LO i dagarna att en industriledare tjänar ca 40 gånger mer än en arbetare. I USA tjänar the Chief Executive Officer på Wal-Mart 900 gånger mer än den genomsnittliga lönen i samma företag. s 14.) Judt tes är att vi har allt svårare att förstå vad vi behöver ha gemensamt i ett gott samhälle. En kollektiv ansvarskänsla för det gemensamma är en förutsättning för hederliga ledare- det håller undan auktoritära överdrifter, skriver han. Groteskt ojämlika samhällen är också instabila.
Han påminner om hur tilltron till politiska institutioner har minskat under de senaste 20 åren och hur politikerföraktet ökat. Han verkar inte ha någon förhoppning om att vare sig "vänstern" eller "högern" i dagsläget är kapabla att komma med några lösningar, även om en klassisk socialdemokratisk ideologi tycks ha hans sympatier. Men hur man samtalar om klassiska politiska frågor har idag glömts bort i vida kretsar, inte minst inom den nuvarande europeiska socialdemokratin, som får sina kängor, inte minst för bristande internationellt engagemang. T.ex. deras tystnad under kriget på Balkan.
Även om Judt redovisar en pessimistisk ekonomisk och politisk utveckling under senare år så andas hans bok optimism och stor vitalitet. Han sätter sin tilltro till ordets kraft, "i begynnelsen var ordet", och att människor har en intuitiv känsla för vad rättvisa, jämlikhet och moral i djupet står för. Men vi måste finna orden för att både kritisera politiska beslut som inte är i samklang med denna vår inneboende rättskänsla och kunna formulera målen för hur vi vill och kan leva ett anständigt liv.
Ingar
Även om Judt redovisar en pessimistisk ekonomisk och politisk utveckling under senare år så andas hans bok optimism och stor vitalitet. Han sätter sin tilltro till ordets kraft, "i begynnelsen var ordet", och att människor har en intuitiv känsla för vad rättvisa, jämlikhet och moral i djupet står för. Men vi måste finna orden för att både kritisera politiska beslut som inte är i samklang med denna vår inneboende rättskänsla och kunna formulera målen för hur vi vill och kan leva ett anständigt liv.
Judt lär ha dikterat "Ill fares the land" när han låg svårt sjuk i ALS och inte hade lång tid kvar att leva. Vi får vara mycket tacksamma över att kunna ta del av detta hans uppfordrande testamente.
Ingar
Kommentarer
Trackback
