bookzoom

Signore Bindefeld är duktig på att ordna fester, no doubt. Han har nu arbetat för Stiftelsen för Strategisk Forskning och försökt få fram dem i medialjuset. Nu verkar han ha lyckats med detta. Kanske inte på det sätt som avsågs, men ändå.

 

Medialjuset har i varje fall nått kansliet och styrelsen. Stiftelsen för Strategisk Forsknings kanslipersonal har enligt sin ordförande fått ett lyft. Samma gäller också styrelsen själv som "fått en lyft att tänka kommunikativt".

 

Vad är det som gör att våra myndigheter som fördelar forskningsmedel så ofta känner sig undanskymda? Är det tjänstemannaandan som sedan Luthers tid tuktats att verka utan att synas, som en stor finansiär brukar säga om sig själv. De gör ju ett hederligt arbete, utövar ingen nämnvärd nepotism, sköter sina finanser och beter sig blygsamt. Men så plötsligt öppnar sig på glänt dörren till glitter och glamour, och det blir för svårt att stå emot.

 

Det skedda får mig att fundera över hur ovanligt det är att forskningsfinansiärer i allmänhet bemödar sig att stötta forskarnas information och utåtriktade verksamheter. Att tänka kommunikativt stannar vanligtvis som en avsikt att förbättra myndighetens ansikte utåt, och allt "ansvar" överlämnas till en förskrämd informatör utan vare sig makt eller frihet.