bookzoom

Listan över veckans 10 bästa filmer enligt DN är intressant. Sex av tio är nämligen dokumentärfilmer. Verklighetsskildringar har ett övertag. Jag tror inte det hänt förr.

 

Samtidigt får fotografiet en allt större betydelse som konsthändelse, som värdefullt uttryck, som berättare eller anvisning. Till Fotografiska i Stockholm strömmar stor publik som vill se bra bilder. Påfallande många kollektioner som visas är dokumentära.

 

Bland böckerna som fått stor uppmärksamhet på sista tiden är många halv- eller heldokumentära. De handlar om verkliga människor, ibland rena biografier, ibland tillstyrslade, fritt påbyggda människoöden. Vi läser dem gärna. Jag vet inte om Knausgårds kampböcker är dokumentära, men jag antar det. De läses i varje fall med stor iver, av tillräckligt många för att göra denna lurviga man till en stor stjärna. Den stående trenden är ju annars att skriva av sig en frustration över något eller någon, i en stil som närmar sig tabloidpressens. Kanske är det dokumentärt, kanske är det bara opportunistiskt skruvat.

 

Själv har jag försvunnit in i Arthur Conan Doyles gamla ungdomsupplevelse till havs 1880. Som 20årig med stud fick han vara "doktor" ombord på en skotsk fångstskuta ett halvår. De seglade norrut mot Spetsbergen på jakt efter val och säl. Han skrev dagbok, och den ges nu ut av British Library. I den har jag dykt ett tag. Den är en dokumentär av bästa märke, svår att inte fångas av. Arthur sökte inte läsare, då. Det gjorde han senare, då han kunde använda den inspiration och de insikter han förvärvat till havs och skriva om Sherlock Holmes och Baskervilles hund mm. De hade en stor svart jättehund ombord på skutan...

 

Dokumentären håller ställningarna. Verkligheten överträffar alltid dikten.

 

Annagreta