De synliga herrarna i hagen

 
Höstfärgerna i min astilbe gör sitt bästa för att vara dekorativa. De lyckas, såvitt jag kan se.
 
Konsten att behaga är överhuvudtaget under tillväxt. Ett par mansporträtt på kultursidorna gör mig alldeles hänförd. Nu idag tisdagen den 2 oktober ser jag i SvD hur Jerker Virdborg står och lutar sig mot en mur, i helfigur. Han har klätt sig rätt, står där precis lagom avspänd men med fast blick in i kameran, och muren är rätt, den är rå, gammalt murbruk faller ned precis lagom mycket. Han står på en trappa vars slut inte kan skönjas. Hans nya bok heter Staden och lågorna, och den sägs sakna "emotionella andningshål". Den är enligt rubriken en "underbar mardröm". Foto: Christopher Hunt.
 
Nästa porträtt var inne i går i DN. Det är Karl Ove Knausgård fotograferad av Berit Roald. Hans nya bok "Min kamp 5" är nu ute och recensionen ackompanjeras av en stor bild på författaren iförd mörkblå kostymkavaj och rökande en cigarett. Han verkar fångad i ögonblicket, men slumpen har förmodligen inte haft så mycket med denna porträttering att göra. Ingen vit skjorta syns, inga manschetter skymtar, det skulle signalera fel grupptillhörighet. Håret är ytterst välvårdat, men bara lagom kammat, och skägget ansat så att det verkar lagom ovårdat, men OBS inte för ovårdat, bara på gränsen. Ögonfärgen matchar kostymen och blicken andas bekymmer eller kanske bara observation, den är på sin vakt, alltmedan pannan lägger sig i lagom tjocka veck. Det står i rubriken att K gör oss levande igen.
 
Det tredje porträttet  är också från 1 oktober, det är i Svenska Dagbladet. Det föreställer musikern och kompositören Ryuichi Sakamoto som på fredag kommer att spela i Uppsala. Det är ett bra porträtt, det verkar mindre utstuderat än de andra två. Det är svartvitt och visar denna snygga karl med vit skjorta och svart kavaj och slips medan han till synes förstrött tar sig med höger hand bakom nacken, medan han observerar kameran. Inget leende, bara en avvaktande min. Han har en dagsgammal skäggstubb.
 
Vad vore reklamen utan dessa fotografiska mästerverk. Spiller de över på bedömningen av verket? Hursomhelst för de mer och mer över intresset från verket till upphovsmannen.
 
Annagreta
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Ulla Björklund

Så sant! Det finns nog en tradition att porträttera manliga författare på detta sätt. Kommer att tänka på berömda porträtt av Strindberg och Heidenstam. Något storartat och bortom.
Att jämföra med bilder av Selma Lagerlöf och Ellen Key till exempel.
Vad säger en jämförande studie?
För övrigt förvånades jag över att Nina Björk föll så pladask för Knausgård. Är han så bra?
Ulla

2012-10-02 @ 22:17:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0