bookzoom

 

 

Perukbusken är ganska modfälld om man ser till färgen men en riktig rackare ändå. Nu på hösten tar han fram sin dystraste min och ser djup och gåtfull ut. Han gillar att göra intryck, på det synliga sättet. Han skymmer gärna de andra bladverken. Han vill överglänsa dem.

 

Vill man glänsa kan det kosta. I Lazio (som inkluderar Rom) har landstingets politiker tagit ut alla tänkbara pekuniära svängar. Stor uppståndelse, dess ledande politiker håller försvarstal och säger sig vara oskyldig. Några ropar på transparens. Andra tycker att det är tillräckligt genomskinligt, det hela. Ingen är häpen.

 

Marcus Birro har skrivit sina memoarer, "Släng alla kartor". Han är transparent. Vi får veta allt om honom  och hans liv och leverna. Han är därför ovanlig; alla vi andra är rena musselflocken längs ett rep. Han är inte lagom alls. Han "vill inte skriva heliga böcker i tjocka läderband", och ett tag ville han bli Expressens kulturchef. Där skymtar en viss logik.

 

Bodil Malmsten intervjuas i senaste Fokus. Hon säger sig vara chockad sedan hon träffat en politiker; "jag trodde att en politker var en bildad person". Hon är frispråkig och säger att det är svårt att skriva och att hon vill skriva personligt, men inte privat. "Så gör jag. Konsten att skriva" heter den nya boken. Bodil Malmsten är heller inte alldeles lagom, som tur är.

 

Eva Franchell har skrivit boken "Partiet. En olycklig kärlekshistoria". Det är en spännande och rolig bok, skriven med politisk lojalitet till socialdemokratin men med imponerande frispråkighet. Hon berättar från det inre livet i politiken och hennes blick är skarp, inte minst när hon kommenterar kvinnors öden i den högra maktsfären.

Den är transparent i en omfattning som man kanske inte väntar sig, och speglar insikter i sakfrågor.

 

Min kaxiga perukbuske samlar sig inför bistrare tider. Vi andra måste lära oss göra detsamma.

 

Annagreta