Rött gräs, en vit älg och en mängd "ja"

 
Ja inte är det så tokigt med en knippe rött gräs (Imperata cylindrica Red Baron) och inte med en vit älg heller. Själva älgen står i lugn och ro i Munkedals utkant och äter gräs. Ta därtill Fredrik Sjöbergs drapa i SvD om plastbilen Tjorven, salig i åminnelse, och dagen är räddad. Texten ifråga gäller gamla tider och våra skiftande värderingar av tidstypiska fenomen. Sjöberg i högform går inte av för hackor, hans frustande sågning av de fula golfbilarna på Runmarö och hans häpna redogörelse för de dödsföraktande brevbärarna  som backade (!) med Tjorven i 100 kilometers fart toppar texten.
 
I radion berättas det att ny forskning funnit att barn som hör mera "ja" än "nej" från sin omgivning får mera att säga till om och blir mera självgående (än de barn som hör "nej" hela tiden, förstår sig). Det låter djupt men rätt självklart också. Man frågar sig hur länge denna forskning satsat järnet för att få fram detta och hur de stackars barnen som fick uthärda alla "nej" mådde efter forskningen.
 
På Linnés Hammarby gick den årliga får- och festdagen av stapeln i söndags. Fåren klipptes och vi andra festade. Där fanns dragspelande äldre män i folkdräkt, sjuttonhundratalsdräkter på soliga damer, Trillers mat och bröd som serverade och sålde. Sjuttonhundratalsväxterna prunkade i rabatter och grönsaksland och hela yllelagret nedsänktes med bravur i fenomenala färgbad. Barnen lekte och red på en ytterst from ponny medan de vuxna anhöriga köpte ost eller handlade filtar eller kardade ull. Se där en dag hos Linné. Inga vita älgar syntes och tur var kanske det. Vi sa i alla fall "ja" allihopa till arrangemanget och hoppas det kommer tillbaka lika frikostigt och rikt nästa år.
 
Annagreta
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0