bookzoom

Thomas Bernhard granskar i dessa dagar sitt dagsläge. Det är ohållbart, säger han dystert till sig själv medan han söker efter någon att kasta skulden på. Han kastar sig till att börja med över sin gamla skrivmaskin av märket Olivetti från sextitalet och knackar ned en klagovisa över sakernas tillstånd och det usla tillstånd han själv befinner sig i.

 

När han börjar närma sig såna nedåtvända känslolägen brukar hans Lebensmensch direkt märka det på hans tillknäppta utseende och strama klädsel (eller var det tvärtom) och ta upp den tråd hon kan hitta och sedan nysta där. Hon är nämligen - vilket inte syns utanpå - hans terapeut. Hon brukar alltid fråga om han vill prata om det, och det vill han inte.

 

På senare tid har han varit särskilt fast för att grubbla över nutida telefoner, eftersom hans gamla väggtelefon pajat under senaste åskan som gick med stormsteg strax öster om byn. Han brukar plåga sin Lebensmensch med att läsa högt och ljudligt vad som står i den surt förvärvade reklamen. "En telefon tillåter dig att dela och bygga en verklig relation med människor runt omkring dig", står det, och det brukar han läsa med avsmak och en tillgjord brytning på skånska som han tillägnade sig under ett sommarlov i Höör i sjuan, och sedan stirra oavbrutet på sin Lebensmensch som vore hon skuld till allt detta. Så kan det fortgå i halvtimmar. Då det så småningom går upp för Bernhard att han inte har nån app att anlita brukar han försöka bryta samman. På så sätt kan en till en början krampaktig hushållskamp avklinga till ingen nytta. Hans Lebensmensch som inte heller har någon app brukar i såna lägen gå ned i tvättstugan och avreagera sig genom att skriva besynnerliga lappar som hon sedan skickar till David Batra.

 

Annagreta