bookzoom

Thomas Bernhard gillar motsatser. Han kan sitta i evighet och fundera över plus och minus. I mera konkret betydelse lämnar har gladeligen allt som in real life har med plus och minus att göra till sin Lebensmensch att sköta. Så han ägnar sig bara åt det filosofiska begreppet och viker ibland av till närliggande fenomen som till exempel vändbara kappor, allsång på Skansen och akvedukter. Ett särskilt gott öga verkar han ha för just akvedukter. Det finns en i Dalsland, och det fick han höra talas om, varpå han genast begav sig dit. Länge stod han sedan på denna märkliga plats, han stod stilla mitt på vägen och lyssnade på vattnet. Det var något både positivt och negativt över det hela, tänkte han. Efter en stund jämnade allt ut sig och han hamnade i framstupa sidoläge.

 

Lebensmenschan var inte med till Dalsland. Hon hade förstått att det rörde sig om en akvedukt och hon är sedan barnsben rädd för vatten oavsett var det flyter. För detta blev hon föraktad av Bernhard ända tills han insåg att hon stod på hans pluslista. När han vaknat upp ur sitt prekära läge begav han sig sakta ut i det fria, dvs till Åmål.

 

Han sökte nu efter en upplevelse. Det skulle finnas upplevelser nu, stod det i tidningen. Visserligen hade akvedukten varit en upplevelse, men nu ville han ha fler. Sådan är han, Bernhard. Han är omättlig, det kan komma som en överraskning för hans trogna beundrarinnor, som snarare sett honom som en asket av guds nåde. Men då ska vi komma ihåg att för Bernhard är en upplevelse något ofta finstilt, och kursivt om det trycks.

 

Just när han börjat ge upp tanken på en upplevelse i Åmål, stannade hans lilla låda, dvs hans Fiat 600, framför en relativt - allt är ju relativt - oemotståndlig människa i grått. Det var hans Lebensmensch, som honom ovetande tagit sig till Åmål för att se till att han fick i sig tillräckligt med vitaminer. Hon påminde honom på något sätt om Ernst Kirchsteiger på TV, där hon klev in i bilen och log ett om sanningen ska fram rätt påklistrat leende mot honom medan hon höll fram en konstfullt flätad vetebulle. Han beslöt godkänna hennes tilltag och tog en stor tugga innan han startade hemåt.

Annagreta