Med tuppkam kommer man långt, eller?

Vetenskapen går från klarhet till klarhet, absolut. Nu senast har ett forskarlag från Australien hittat resterna av en ny dinosaurie i Kanada, och det var ingen vanlig gäspframkallande historia utan en veritabel chockframkallande sak. Den hade tuppkam, ungefär som hönsen har. Alla som grävde bland resterna blev förstummade innan de började tolka och fråga sig varför denna huvudprydnad. Var det snyggt, funderade man. Blev de mera imponerande med en bula på huvudet, utstrålade de makt? Fick de damernas beundran? Ja, så går tankarna nu medan den första upphetsningen lägger sig.
 
Men å andra sidan, om den där huvudsaken inte var särskilt tilltalande, utan kanske rentav en belastning, vad betydde det? Var den avvisande, eller t o m frånstötande? Om så var fallet kan den där tuppkammen kanske vara förklaringen till att dinosaurierna dog ut. Ja, vem vet, nu när det är så länge sen alltihopa.
 
Tillsvidare får vi nöja oss med att konstatera att fenomenet tuppkam snarare både överlevt och vidareutvecklats. I norra Sverige säger man att "kammen ha vuxi på han" när en man blivit kaxig(are) efter en eller annan framgång. Det är inte beröm. Snarast försöker man skapa distans till den andres framgång och komma i balans efter en släng av avundsjuka. Ja, livet är komplicerat, och det var det säkert också på dinosauriernas tid.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0