bookzoom

Jag kan inte låta bli att tänka på hur Thomas Bernhard skulle ha beskrivit vår vinter, vår snö, vår blåst och våra lågtryck.

 

Han skulle sannerligen ha sett det dystra i alltihopa. Han skulle ha skrivit av sig allt med svarta bokstäver och vitt samvete. Våra drivor, så lutande, så höga och så kalla, deras skönhet finns bara i dikten, inte i verkligheten, så skulle han ha sagt. Hans Lebensmensch skulle ha stöttat honom i modden, medan han halkade runt i riktning mot busshållplatsen. Han hade noterat hur listigt snön lagt sig på våra enkla brevlådor, hur den smugit sig in mellan locket och fogarna in i breven och tidningarna. Det enda positiva han hade förmått meddela hade varit att han visste att man måste trycka ned byxkanterna i skorna för att inte få in de isiga snösmulorna i skorna.

 

Vilka dårar finns på SMHI skulle han ha sagt, vad heter dom? - Storm heter den ena, skulle jag ha svarat. Frost den andra. - Vem plöjde din barndoms snö, skulle han ha frågat. - Min bilåkande, plogande far, skulle jag ha sagt.

 

Efter denna  dialog, så utan betydelse, hade jag säkert, rodnande av blygsel över att inte ha en mera spännande barndomsupplevelse att leverera, sagt att jag föredrog höstarna då löven från Kovallberget (inte Vallombrosa) blåste mot min barndoms dörr och la sig där som en packning, allt medan också  sjön la sig, som det heter. (Thomas Bernhard som är en påläst man, vet att detta sista betyder att sjön frös till.)

 

Thomas Bernhard hade vid det laget i vår konversation fått en enorm snuva. Näsan, av normalformat, lyste allt mera i rött. Hans toleransnivå var till det yttersta prövad och uppnådd för att inte säga passerad. Hans tålamod, tränat med hjälp av hans personliga tränare, hans Lebernsmensch, var då på den så kallade upphällningen. Häll upp en kopp kaffe, skulle han ha ropat ut i sin nöd. Vem skulle ha kunnat nonchalera ett sådant rop på hjälp i den kalla vinternatten? Jag hällde och hällde, så det räckte också till hans Lebensmensch, som hela tiden frusit som en hund, fastän hon, tränad till tystnad, inte sagt något om detta.

 

Annagreta