bookzoom

För en gångs skull ska jag berätta sanningen. Igår värvade SMHI Thomas Bernhard som sin meteorologiska dysterkvist, dvs med särskild uppgift att varna. Han kvalade in på denna nyinrättade tjänst utan att behöva visa sin CV. Redan vid en första ytlig kontakt mellan självaste självasten på SMHI och Bernhard stod det klart att rätt man hade sökt.

 

Sedan han inrättat sig på ort och ställe - utan att bry sig om vilka nedsuttna möbler man ställde in på hans rum - tog Bernhard itu med sin uppgift. Genast såg han ett mörkt moln på satelitbilden, ett moln som de andra på SMHI inte identifierat utan trott vara en gammal kaffefläck. Det stora "nya" molnet döpte han omedelbart till Håhåjaja efter ett gammalt uttryck han ofta hört då han var vapenvägrare och satt på den österrikiska kåken i Salzburg.

 

Efter den första kafferasten då Berhard inte tagit något kaffe utan tjurigt stirrat på de andra som sakta drog i sig kaffet satte han sig uppe på vinden i det stora huset där SMHI är inneslutet. Där satt han länge och förkastade teorier tills han blev såpass hungrig att han var tvungen ge sig ner och äta bland de andra. Han gick sedan ut, kollade på molnen och satte sedan igång att varna för Håhåjaja. Han njöt obeskrivligt av att varna, och uppfann nya varningstecken i skyn, som han namngav, bl a Lebenssturm, Lebenswahrheit och grejtblåsen, det sista som en hommage till de norrmän som en gång lärt honom varna för grejtblåsen på Hardangervidda.

 

När han satt in allt detta på varningskartan föll han i djup sömn och låg länge utan att vakna.

 

Annagreta