bookzoom

Men allvarligt, Bernhards karriär på SMHI började inte bra. Rent socialt var han en total katastrof, och vad beträffar hans väderprognoser är det bäst att avstå från kommentarer för att inte skada känsliga språkpurister.

 

Hans regn, ja, jag kallar det hans regn, så själviskt som han propagerat för det i alla medier, kom ju till Uppland till slut, men vad var det för regn? Ett ynka strilande, en droppendripp och droppendrapp som knappast vättte ner våra surt förvärvade plantor. Ett kapitalt misslyckande för en prognosmakare som spått en formidabel veritabel och allt annat än aimabel syndaflod. Han hade av allt att döma blivit carried away, fast på tyska.

 

Hans öde har sett mörkt ut hela eftermiddagen idag. Det var vid pass klockan 18 som vändningen kom. Han såg ut över nejden - ja det heter så när man närmar sig poesin - och vips kom några förhatliga göktytor skrikande. De skrek och betedde sig, mitt i naturen. En skata sänkte garden och närmade sig slagfältet. Bernhard höll andan, hans andedräkt bar spår av den vitlök vi alla kryddar med då och då. Sedan andades han själviskt. Solen gick ett extra varv på himmelen och fåglarna slocknade.

 

Så långt in i poesin hände något förbluffande. En regndroppe föll på Bernhards hand, samma hand som brukade höjas till hälsning i de få fall då någon som han höll för att vara en värdig människa kom honom till mötes. Droppen var tung. Bernhard satte sig ned på en sten och tänkte klart. Vad göra? Vad betydde allt detta? Skulle hans regn komma? Han beslöt bryta upp och bege sig hem till sin Lebensmensch för att få sig en portion Eisbein mit Sauerkraut. Till det ville han dricka en gammeldansk, följande en vana som han tillägnat sig i ungdomsåren innan han blev en surkart.

 

Annagreta