bookzoom

 

Det är lite stillastående i naturen. Inget regn i hettan, men den flammande rödbladiga perukbusken ser ändå ut att trivas bakom de brunrosa digitalisaxen. 

 

Det var synd att svenskorna inte kunde vinna över tyskorna, det hade varit rätt(vist). Man blir nationalist när det bär iväg. Sympatin växer för de tappra förlorarna, men det är ingen rötmånadshistoria; de förlorade. Men ändå. Tack vare detta lag har damfotbollen fått en viss status. Det rör sig om en inbrytning i männens svettiga värld. En erövrad framkant.

 

Apropå svett. Man har hittat en ny myggart igen. I Norrland, tror jag - det känns naturligt med den hemmahörigheten. Jag undrar hur det gick till. Bet den på ett nytt och mera originellt sätt? Har den uppseendeväckande långa ben? Finns den, egentligen, eller är historien en desperat nyck för att återkalla intresset för naturen? Finns den på nån app?

 

Svettigt också i Italien, inte bara på termometern utan också i politiken. "Den andra politiken", är temat för en diskussion mellan fem tänkare utgiven av tidskriften MicroMega. Besvikelse, avståndstagande och misstro är vad den italienska allmänheten känner idag inför landets politik i dess nuvarande, väl insuttna former. De fem skribenterna diskuterar bl a hur man ska kunna rensa bort alla oegentligheter som smugit sig in i politiken, ta bort privilegier som gjort det till ett lockande och kravlöst yrke att vara politiker (och sitta under lång tid), hur återinföra respekten för gränsen mellan privat och statligt ägande, återupprätta rättsstaten, etc. Kan civilsamhället agera i stället, frågar de fem skribenterna. MicroMega är en uppstickare i framkant, en orädd och aktad tidskrift.

 

Vad skulle väl måhända Bernhard ha sagt om den italienska situationen? En suck under pergolan, en klunk Frascati och en trött kommentar om behovet av kalla avrivningar följda av en tallrik pasta parmigiana och en god semifreddo? Kära Bernhard, jag ansluter mig.

 

Annagreta