Korsräv på rymmen
Så har jag då äntligen läst PO Enguists "Liknelseboken". Och nog baxnar jag. Hans inbillningskraft är stor, han har legat i hårdträning mest hela livet för att stärka och utveckla denna inbillningsmuskel. För att nu inte tala om generna. Han drar iväg med en så man blir helt vimmelkantig.
Till slut känner jag mig som en infångad korsräv bakom skithuset. Hjoggböle - Stockholm tur och retur har denna räv rest och prisbelönt är hen, men vimmelkantig får man förmoda. Framförallt infångad. Och jag är infångad, kanske insnärjd, i ett fantastiskt berättarflöde. Det är många berättelser, det är en väv där trådarna går kors och tvärs. Ganska många kan inte stanna innanför den här bokens pärmar utan letar sig ut till tidigare verk, andra hade kunnat bli en bok i egen rätt, så kraftfulla är de.
Han är som Pojken som blev tokut, denne berättare, han skriver över; allt skrivs på samma rad och till slut blir det bara svart.
Man baxnar och dras in. Det är språket, förstås, men också detta med liknelserna. Katter, tulpaner och furugolv laddas med betydelser och öppnar portar till både Himlen och Helvetet. Kanske till och med till Nåden! Han väjer inte för något och skriver det ena ovanpå det andra, så man måste undra.
Det är en bok som väcker många tankar och känslor. Man dras in i brottningen med de Stora Frågorna. Inte bara språket är färgat av Bibeln, själva tankeramen har vuxit ur religiösa begrepp och föreställningar som det verkar vara omöjligt att ifrågasätta. Kanske är det därför jag känner mig inte bara infångad utan även insnärjd.
Varför sitter korsräven där instängd bakom skithuset? Släpp honom fri, vettja! Själv är jag gärna en korsräv på rymmen.
Ulla
Kommentarer
Postat av: Ingar Gadd
Tycker du fångat grundessensen i boken med dess virrvarr av trådar som man trots oredan inte kan låta bli att följa. Kanske det burleska finns där för att parera smärtan som hela tiden är närvarande? För mycket svärtat är det trots den befriande humorn. Det gäller att bemanna sig! Vad fåglarna är en korsräv egentligen? Jag ser framför mig en räv med ett vitt kors på ryggen, men någon sa att det var en korsning av något slag... En gatukorsning - fast några gator lär väl inte kunna skönjas där uppe runt Hjoggböle? Eine Promenadenmischung! Snart bär det iväg!
Ingar
Trackback
