bookzoom

Det stormar och sliter i träden. Katten hatar väderleken och kastar sig inomhus så snart jag öppnar dörren. Min vända till Coop Forums postservice genomförde jag med en kvist i bilens vindrutetorkare, en kvist från min stora jättebjörk som efter stormens härjningar borde vara finkammad och ren på lösa kvistar. En av dem satt tjurigt kvar på min vindrutetorkare, alltså, och vägrade lämna den. Jag axade bilen sakta uppför Hällvägen medan jag helt logiskt satte igång dessa torkarblad i hopp om att avlägsna den seglivade kvisten. Först efter två kilometer behagade den lämna sin upphöjda plats. Då var jag färdig att parkera bakom en skitig Volvo.

Har allt detta någon betydelse? Ja, också jag frågar mig detta, kära ev. läsare, men anar samtidigt en förklaring. Jag har nämligen läst en bit i Martina Montelius´ bok Framlingsleguanen, och förmodligen besmittats av dess spretiga språk och knastrande knasiga associationer. Just när jag slutade läsa var huvudpersonen på Forum Romanum, men var leguanen var framkom inte. Han är oftast sjuk och har snabb andhämtning plus feberattacker av det svårare slaget. Ibland kräks han och pratar tyska, inte direkt samtidigt men ändå. Han är en ödla, bara så ni vet.

 

Det händer att bokens jag sänker sin medvetandegrad, och det vill jag faktiskt också göra. Kanske kan jag då få träffa Oberschwester Gudmund som annars ägnar sin kraft åt leguanens hälsa. Kanske ordnar hon mig en portion "utlevat messmör" eller så permanentar hon min låga medvetandegrad eftersom det sannolikt är bra för mig. Främlingsleguanen står hursomhelst inte på min sida, så därifrån kan jag inte vänta mig nån tiramisu. Jag får försöka dra mig fram mellan stormbyarna på kartan och köpa hem messmör från ICA om jag blir desperat.

 

Annagreta