bookzoom

Medan Kungliga Vetenskapsakademin och Svenska Akademien beslutar fördela prispengar till flitiga forskare och författare i skaplig enighet sitter en allt tröttare Obama i ett politiskt skruvstäd som behålls spänt av representanthusets talman John Boehner. Framgångar på den ena sidan, motgångar av historiska mått på den andra.

 

Medicinpriset går till ett arbete som handlar om små bubblor, vesiklar, som ska levereras till rätt ställe vid rätt tidpunkt till rätt celler. Man har konstaterat pricksäkerhet och timing på cellnivå, alltså.

 

Kemipristagarna har i praktiken förenat det bästa av två världar; klassisk fysik och kvantmekanik och därigenom fått fram metoder som läkemedelsindustrin har stor användning av i sitt kreativa arbete som bl a går ut på att skapa nya molekyler som ska kunna göra nytta i en sjuk kropp. 

 

Fysikpriset gick till ett par idag äldre pojkar som för cirka 50 år sedan räknade ut att det måste finnas en liten rackarns partikel, dittills alltså obevisad, för att fysikens stora allomfattande grundteori skulle stämma. Denna teorietiska partikel fick så småningom namn efter en av fysikerna, nämligen Mr Higgs. Den var alltså mycket länge endast en teori. Men för ett par år sedan lyckades andra pojkar på CERN i Geneve låta en knippe partikelstrålar rusa fram onödigt snabbt i gigantiska cirklar, och det gick så fort att den stackars Higgspartikeln materialiserades, åtminstone så pass att den gick att mäta. Inte illa. Alltså hade man hittat den felande länken i fysikernas grundteori. Teori plus gigantiskt experiment hade burit frukt.

 

Påfallande är hur problemlösningarna som belönas gått ut på att förena två teorier, eller utveckla "det bästa ur två världar". Dessutom har man studerat och funnit att god timing tillämpas redan på cellnivå. Då är det annat i det politiska livet, exmplet är USA. Homo politicus ser där inte samarbetets fördelar. Och begreppet timing verkar sluddra runt i diskussionerna som vore det ett skämt.

 

Annagreta