Bernhard har bra kontakt med sitt inre jag

Idag visade TV4 hur Paolo Roberto ansträngde sig för att bli muskulös. Man ska ta i så man blir blå i ansiktet, sa han, om det ska ha nån verkan. En läkare satt intill och sa att han gillade lugna promenader. Jobbig info.
 
Sen läste jag i söndagens DN om kropp och själ-mässan och New Age och mera sånt. Det var också ansträngande, på sitt sätt. Det skrevs att vi blivit nyandliga, allihop. Att vi efter viss tankeverksam träning anammat mindfulness, och blivit närapå medvetet närvarande och till och med skaffat oss inre energi. I Sverige, alltså.
 
I såna lägen brukar jag åkalla Bernhard. Han får hjälpa mig ur det som hotar bli mitt trångmål. Och mycket riktigt; han har inte anammat mindfulness, Bernhard. Han har inga problem med att vara helt och fullt närvarande, säger han. Han gillar visserligen inte sitt inre jag, men kontakt med det, det har han, och hans hjärna är helt och hållet fri från nyandliga strömningar. Det brukar kännas bra att höra honom säga detta och jag brukar då kunna kanalisera min energi åt rätt håll.
 
Bernhard tränar inte. Visserligen brukade han i sin ungdom spela crocket, utan att tänka på sina muskler (helt irrelevant egentligen, i crocket) men det har han sedan länge slutat med. Han ser med vämjelse på svällande biceps och triceps och rakade räfflade bröstytor när såna saker visar sig på den strand där han brukar ta sin söndagspromenad före middagen - innan han ska hem till sin Lebensmensch och i lugn och ro äta Schnitzel mit Knödeln och till det dricka zwei Gläschen Rotwein aus Piemonte.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0