bookzoom

Maja Hagerman skriver om vår historielöshet, eller rättare sagt om glappet mellan historieforskarnas och allmänhetens kunskaper. Det finns mycket nytt och betydelsefullt att föra ut i populärvetenskaplig form, men sån verksamhet uppmuntras inte, inte politiskt och inte i branschen heller. Vi får dras med våra gamla fördomar, menar hon, t ex om vikingatidens folk. Ny kunskap finns i avhandlingar och papers, men det behövs både särskilda insatser och förmåga för att presentera stoffet utanför seminarierummen. En alldeles egen konstart av stor kulturell betydelse saknar uppbackning i vårt land.

 

Ett färskt exempel på detta, låt vara inom ett annat område, är den politiska attityden till det unika bokverket Nationalnyckeln till Sveriges Flora och Fauna. Efter en framgångsrik start 2006 har nu närmare 20 verk publicerats. Nu ska den läggas ned, meddelar ArtDatabanken. Utgivningen har väckt stort intresse. Den har vunnit Publishingpriset och nominerats till Augustpriset. Utomlands har lovorden varit många, inte minst för dess ambitionsnivå i Linnés efterföljd. Idag har bokverket förutom bokhandelns köpare 8200 prenumeranter, en skara intresserade som nu snart får ett brev om det snöpliga slutet. En nedbantad och forskningsanpassad form av det hela ska enligt uppgift läggas in på nätet och rikta sig enbart till forskare. Det kunnande och den entusiasm som byggts upp, de många hängivna författarna, redaktörerna, formgivarna och konstnärerna som hittills medverkat, splittras i den mån de inte redan fått gå. Prenumeranterna undrar vad som händer. Landsbygdsministern har segrat, han har sparat in ett par miljoner och lagt ned ett folkbildningsprojekt inom sitt eget verksamhetsområde. Av ArtDatabankens flaggskepp bidde en tumme.

 

Ska kunskapen om vår historia begränsas till forskarkåren? Det är mycket begärt att historikerna själva utan vare sig uppmuntran eller stöd ska ta sig an hela detta bildningsansvar vid sidan av sina vanliga arbeten. Det finns inga nämnvärda pengar att tjäna på fackboksförfattande, och det är en mycket krävande syssla. Och hur går det med kunskapen om våra växter och djur? Ska också den vara förbehållen forskare i framtiden?

 

Medan skoldebatten pågår skaver dessa frågor. Kunskap är inget stillastående fenomen. Vår historia förändras i takt med ökade kunskaper, och vi med den. Och när vi lär oss något om naturens under förändras vi också, inombords, ett steg i taget.

 

Är allmänheten intressant för politikerna, också när den protesterar? Eller behöver politikerna endast jasägare?

 

Annagreta