bookzoom

Nyheter kan vara olika. Nu idag har en rymdfarkost, utskickad av NASA, kallad Stardust, samlat på sig sju dammkorn. Kornen anses ha fastnat i ett gel på Stardusts sida. Farkosten har seglat runt i rymdhavet i 15 år innan detta hände. Alla engagerade är oerhört upplivade av detta. Fyndet är både litet och stort.

 

Kontrasten till dagens övriga nyheter är påträngande. Fynden gör entré mitt i alla rapporter om krig och förödelse, om systematiska våldtäkter i krigen, om svält och törst, om levande begravda och avhuggna huvud på pålar till allmän skrämsel. Detta tornar upp sig på ena sidan i huvudet. Hjälp. Hur är vi skapta då krig ska lösas med mera krig hela tiden?

 

Samtidigt hör jag Svante Pääbo tala i sommarprogrammet på radions P1. Lugn och sansad, men samtidigt ivrig och kraftigt fascinerad av sin forskning som gäller att hitta spår av våra tidigaste förfäder, framför allt vill han veta mer om neandertalarna. Tack vare genetiken och en samling ryska forskare i bortre Sibirien hade han fått möjlighet at fördjupa sig i detta problem mer än kanske någon annan forskare, och med framgång, dessutom.

 

Var neandertalarna för tålmodiga, satt de i princip som tjuren Ferdinand och luktade på blommorna och blev därför lätta att besegra av de otåliga och agressiva cromagnonmänniskorna, dvs våra förfäder? Vi sägs visserligen vara många som har lite neandertalsblod i oss efter somliga romanser på den tiden, men inte tillräckligt för att balansera de agressiva dragen som är så mycket mera dominanta.

 

Utan att dra för långa konsekvenser av detta trevande resonemang kan man kanske förmoda att astronomerna som blir så upphetsade över de sju dammkornen, och genforskarna som tålmodigt letar i åratal efter små rester av tidiga människor i en grotta i Sibirien kanske är mer neandertalare än de många krigsherrar som nu varje dag kränker alla tänkbara gränser, både på kartan och i etisk/moraliska avseenden.

 

Annagreta