bookzoom

Thomas Bernhard har kommit till Uppsala, där hans tjänster tagits i bruk på universitetet. Han ska medla mellan alla som krigar där. Det är ett grannlaga uppdrag; hittills har ingen lyckats med detta, utan allteftersom tiden lidit har skyttegravarna djupnat. Det är Bernhards kända kyla och distanserade läggning som gör honom till vinnande kandidat bland head huntersarna. Han tillträdde förra måndan och har fått en hel kader tjänstemän till sitt förfogande som kan springa ärenden, trycka på låsta knappar och vara beredda att skriva inlagor. Hans kontor ligger i skandalhuset - var annars har man frågat sig i korridorerna.

 

Tack vare Bernhards dystopiska träning har har inte haft någon svårighet att tänka sig in i det aktuella ärendet. Det har bestått av för honom väl kända ingredienser; avsky, irritation, förakt. Han känner sig frestad att välja sida, men han får inte. Argumenten fylls hela tiden på. Tjänstemännen skriver långa inlagor, analyser, anklagelser, antaganden. Lokaltidningen hänger lystet på. Där är scoopen av den här digniteten gefundenes Fressen. Bernhard finner sig omgiven av ett tjockt lager ilska. Det hela känns som ett överhettat bubbelbad.

 

Till slut har han beslutat sig; han exporterar hela ledningen inklusive bisittare och suppleanter till bortre Hebriderna på åtminsone ett år. Där får de ägna sig åt fåravel och folksånger (för dem som har nån röst kvar, vill säga). Sen blir det nyval, med ett hitkallat gäng valobservatörer från Lund och Växjö. När Bernhard idag sammankallar till presskonferens om detta låter han sin Lebensmensch läsa upp slutsatserna och beslutet. Hon läser med darrande stämma eftersom hon fortfarande tror att det är fint att vistas bland akademiker.

 

Annagreta