Bästa läge för brösttoner, Guillou?

Journalisten Paul Frigyes har skrivit en bok om Guillou, trots att högst densamme håller på med en självbiografi. Redan där blir jag impad av Frigyes. Han har nämligen en kritisk distans till fenomenet Guillou, hur många andra har det?
 
Guillou är förorättad, och nu ska världen få veta det. Boken har förstört mitt rykte, ungefär så ryter han i TVrutan, och fortsätter: "Jag blev aldrig relegerad, se här jag fick betyg!" Och han håller fram ett skolbetyg och säger att han minsann fick tre stora AAAn, varav ett gällde ORDNING. - Du beskyller mig för att ljuga!!!!! Du har förstört mitt liv!!! Den förorättade, förtalade och förfördelade ikonen följer krigsreceptet; anfall är bästa försvar, hans röst är hög. Han artikulerar väl. Frigyes väljer att avvakta, gafflar inte tillbaka.
 
Som fenomen i tiden är Guillou en ikon, han är närapå den mest kände, den mest diskuterade, den mest synlige och uppburne i skrivkulturens Sverigevagga. Han är en skicklig författare, och han var tidigare en intressant och orädd journalist. Nu skriver en kollega i hans tidiga yrke en biografi om honom. Utan knäböjningar, det kunde man utläsa av det välskrivna och intressanta kapitel ur boken som DN publicerade häromdagen. Frigyes frågar sig hur en sådan mytisk bild kunnat uppstå, så utmejslad, så långlivad och så allomfattad. Media har bidragit, javisst, ingen tvekan om det, men föremålet för vår beundran har onekligen haft förmåga att medverka till mytbildningen. Det är i dessa frågor som granskningen bottnar.
 
Det ska bli intressant att läsa boken när den nu kommer ut med felen rättade. Att boken "är död" som Guillou sagt med sträng röst, stämmer naturligtvis inte.
 
Tänk om Guillou i stället hade påpekat felen och tillfogat en axelryckning. Hade han inte vunnit i anseende med en sån hållning? Nog hade han haft råd med det? Kan det vara så att boken har såpass många avslöjande analyser av händelser och hållningar att Guillou satte allt på detta högröstade försök att "döda" den?
 
Fortsättning lär följa.
 
Annagreta
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0