Elliot Erwitt och Roger Turesson på Fotografiska

Nollställd gick jag in i salen på Fotografiska där Elliot Erwitts fotografier visas. Jag hade en förutfattad mening om hans bilder, trodde de var av den utstuderade sorten, där bildernas element och komposition dominerar och berättelsen uteblir. Så fel jag hade. Den här killen hade både-och, både formkänslan och känsla för berättelsen. Det är en bitvis rolig utställning, finurlig, och vacker. Dessutom har den några höjdare, som bl a den med den nyblivna mamman som (tillsammans med sin katt) studerar och beundrar den lilla nakna bebisen. Såna bilder är ovanliga, fortfarande. De kräver mycket av fotografen. Empati och förståelse och respekt. Sune Jonsson är den svensk som man kan jämföra med. Han hade allt det där i mötet med sina människor i glesbygden.
 
Empati visar också pressfotograferna med sina bilder från revolten i Nordafrika för ett par år sedan. Roger Turessons bilder står ut som de sammanfattningar de är. De är estetiskt välgjorda - det är också av betydelse för att vi ska stanna upp. Det grymma i krigets vardag kan en fotografisk bild sammanfatta med en egen estetik.
 
Fotot vinner mark på sin kvalitet. Det spelar ingen roll HUR bilden skapats, bara den är bra, brukade Pontus Hulten säga när han tillfrågades om huruvida foto var "konst". Fotografiska har givit Moderna en match på fotografins område. Distansen till den vanliga konstens marker ser ut att ha mejslat fram fotografiets betydelse, både som konst och som dokumentär journalistik.
 
Annagreta
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0