bookzoom

Knausgård är tidstypisk. Han har mycket gemensamt med facebook och hela twitter och hela meningsutbytet på nätet  - hans skrivande är i varje fall lika öppet, lika självcentrerat och lika alldagligt som det jagstyrda kvittret på nätet. Men är det oväsentligt för det?

 

Svaret måste bli mångbottnat och svajigt. Båda fenomenen - Knausgårds texter och våra nätbroderier - vinner på närgångenhet, upprepningar, vardagshållning och detaljer.

 

Min nuvariant: "Jag tog just fram skärbrädan från väggen där den hänger sedan jag nyss hängt upp den, då jag tog den ur diskmaskinen. Nu skulle jag skära lök på den och tänkte att den ska ju gå i diskmaskinen och då är det ingen risk att lökaromen sitter kvar, så då la jag den på min favoritplats där jag alltid skär lök, dvs till höger om spisen. Löken visade sig fin; den har alltid varit fin sedan jag började handla på ICA, där det verkar vara särskilt stor åtgång på lök särskilt på exemplaren i min favoritstorlek. Tanken går, som den brukar, ut långt utanför min gärdsgård där katten plötsligt fått syn på en ekorre; jag famlar efter minnet av Günter Grass, skrev inte han en bok om hur man skalar en lök, och lät han den inte handla om sin uppväxt och sina olika livsstadier av insikter, utsikter och avsikter? Lökar har ett vackert inre, det är det viktigt att komma ihåg. Grass hör till min osympatiska bryllings favoriter."

 

Ja, så kan det bli. Jag kommer nu att låta skägget växa och sluta gå till frisören ett tag. Skam den som ger sig. Tillvaron är ett oändligt utlåtande på vars och ens digitalitet, bara man vet vilken knapp man ska trycka på.

 

Annagreta