bookzoom

Om jag var en kulturman skulle det vara helt självklart. Alla skulle studera mig, följa mina böjelser, citera mina uttalanden och diskutera mina moves, och inte utan orsak. Jag skulle ju vara nästintill en kulturell gigant. Min framtoning skulle sköta resten. Jag skulle bära kort skäggstubb, ha en ostyrig lock i pannan och sitta bredbent i morronsoffan. Kvinnorna skulle le mot mig hela tiden. På goda grunder, kan jag säga. Min begåvning skulle begrundas och analyseras. Alla skulle se på mig med förväntan, nyfikenhet och inrotad beundran, utan att göra några ansatser att dölja det. Jag skulle må bra i stormens öga. Jag skulle vara "adorable", om jag får citera den brittiska pressen.

 

Jag har lätt att få fruntimmer. Detta hindrar mig en del från umgänget med mina manliga likar, som jag gärna umgås med eftersom det ger så mycket stimulans. Man måste ju få tid att ladda de kulturella batterierna. Vi tycker rätt lika. Jag reser ibland med denna klick till en eller annan kulturimpregnerad plats och sätter mig där och skriver tillsammans med dem, det brukar bli intrikata skildringar av valörerna i livets djup. Det är viktigt att vara avskild. Vi får alltid respons.

 

Ofta greppar jag kraftig inspiration från Lars Gustafssons Texas. Där finner jag en maskulinitet i full blom som jag har ett behov av att då och då återvända till. Det är något särskilt med tjurarna där.

 

Mina memoarer kommer att bli sålda worldwide. Jag tar sats nu. Det kan aldrig bli för tidigt för memoarer, särskilt inte mina.

 

Annagreta