bookzoom

Han är skapligt ny, den svartmunnade smörbulten, han är invasiv och föga önskad. Han är inte vacker att skåda, men förökar sig snabbt.

 

Nu är det så att en variant av den svartmunnade smörbulten också lever på land, här i Sverige, och på många andra håll. Där intar han mänsklig skepnad, och beter sig för det mesta salongsfähigt. Han dyker upp ur gamla skrumpna buskage där han suttit och tryckt, samlar sina likar och tar sig in lite överallt, i tron att flera vill vara som han. Han försöker hitta andra smörbultar med bred och svärtad mun. Han bär gärna svarta kläder, rakar sin hjässa och talar i brunsvarta termer. Han gillar inte individer från andra håll, utan vill överta hela Sverige för sig själv. När det är fest klär han ut sig i knätofs, byxor av sämskskinn, vit skjorta och broderad väst, vilket väcker uppseende, något som han gillar. Han säger då att han är mest svensk av alla och viftar ihärdigt med en liten svensk flagga.

 

I havet går larmet; vi måste hålla tillbaka smörbulten, den förstör andra fiskars liv och den hotar havets ekologi. Den är inte etablerad i Sverige ännu, men har siktats i flera hamnar. Vi uppmanas rapportera till myndigheterna om vi ser ett exemplar. Den ska utrotas.

 

Dess mänskliga motsvarigheter har också siktats i flera hamnar. Där tuggar de runt på vår humanistiska ideologi i syfte att smula sönder den och sedan skapa ett land för svartmunnade smörbultar i ensamt majestät. Så vad göra? Att rapportera deras förekomst gynnar dem bara, kanske är det den totala nonchalansen vi borde ta till i stället?

 

Annagreta