bookzoom

Det är på sin plats att kompensera, botgöra och backa. Det ska jag göra nu. Torgny Lindgren, det gör ingenting om de hissar upp dig. Du må vara överutnyttjad som intervjuoffer, som människa i fokus, som upphöjd kulturman. Men men, som du skriver, människa. Nu är det Klingsor som gäller, nu drabbar du med din beskrivning av detta människoöde. Du placerar mig varsamt mitt bland gamla minnen, välbekanta myrmarker och maträtter.

 

Jag ska inte yra om ditt språk, det räcker att säga att det är fenomenalt, och lätt att känna sig hemmastadd i. Det är gamla västerbottniska dialektala begrepp, hemtama hänvisningar, små utspriddda byar med namn som Mårdsele, Kusfors och Blattnicksele (där Maud Olofsson enligt ett sanningsvittne i Fredrik Lindströms TVserie för några år sedan införskaffat underkläder hos Violas eftr.) Man kan läsa om det sneda glaset, som inte verkar passa in i någon glasserie men vars fot glimmar så där märkvärdigt i olika färger sedan det är tvättat och avtorkat. Han fick hämta hem det från den där stubben som var felsågad efter en oskicklig skogshuggare. Det hade ju stått där hur länge som helst, ett memorandum och ett påstående att det vackra finns kvar.

 

Det är själva stämningen som är omistlig, det lugna tempot, de små avvikelserna och funderingarna - om människorna, hemmet och systern som for till Hällnäs och dog i lungsot. Så matas man med renslipade berättelser utan att det händer så särskilt mycket mer än det som vardagen i gemen bjuder. Och närmar sig något av det maximala, det som tar plats i versaler, då säger han nej tack och vi får nöja oss med att han satt punkt, just där och då, då är det ordat färdigt för ett tag. Så får man tåla sig, tills han tar upp en annan tråd som passar att nysta vidare på.

 

Så var det med Torgny Lindgren. Jag tänker att många ska läsa den där boken. Den är så mycket mer än alla intervjuer i världen. Det är där i boken han finns, det är där han lämnat sina tankar åt oss att läsa och begrunda.

 

Annagreta