bookzoom

UNT arrangerar varje höst en Bokens dag i Uppsala. Det borde vara en litteraturens fest att räkna med. Men UNT klarar inte av uppgiften.

 

Nu hade UNT hyrt Missionskyrkans stora sal för tilldragelsen. Biljetterna kostade bortemot 300 kronor och lokalen var fylld till sista plats. Bokläsarna är många i stan, och de har rätt att vara kräsna när det gäller att hantera författarna.

 

Nå, hur var det då? Ja, sex författare med varsina nya böcker fick plats på podiet och de gick i tur och ordning fram för att säga saker om sitt författande eller/och läsa ur boken ifråga. So far so good, om nu ljudet fungerat. Det var ideliga problem med mikrofonerna, och högtalarna på läktaren fungerade inte alls. 

 

Efter varje framträdande skulle resp författare intervjuas. Denna gång var det den nya UNTkulturchefen Kristina Lindquist och UNTmedarbetaren Lena Köster som intervjuade. Att få fram något intressant som är personligt eller fördjupat eller tekniskt eller stilistiskt nytänk etc ur en författare är inte alltid lätt. Det fordrar i varje fall noggrann förberedelse och inkänning med resp författare och dennes möjligheter att göra sig gällande i såna situationer. Förberedelse är respekt för den intervjuade och respekt för publiken. Nu hade man bort stryka den rutinen, eftersom den inte tillförde något. De enskilda författarna hade redan läst och kommenterat sina böcker, så de svaga intervjuerna var helt överflödiga. - Om någon författare ska nämnas blir det Klas Östergren som var i särskilt fin form.

 

Efter paus upptäckte arrangörerna att det blivit "ont om tid". Alltså framfördes resten av programmet med de ideliga påpekandena om att "vi har ont om tid nu så det måste bli kort". Ja, kanske förlorade vi besökare ingenting på förkortningen, men författarna blev stressade och pekade själva på tidsbristen, alla utom den goda Elsie Johansson som, mot alla odds, i känd stil drog ut på sin läsning en extra minut eller två. Fast vi förlät henne gärna.

 

Tänk vilken skillnad det hade kunnat bli med en skicklig eventmakare inblandad som sett till att det hela letts av ett proffs och som bemödat sig att i förväg ge författarna instruktioner om att t ex tala/läsa i 15 minuter var. De utdragna förhören eller intervjuerna som man hittills haft med författarna hade säkert - i de få fall då de verkade kunna fylla nån funktion -  krympts ned till ett absolut minimum och ställts av programmets coach.

 

Många i publiken talade om dessa brister då evenemanget var över. Är UNT ute efter riktig goodwill, läs PR, för sig och för litteraturen, så borde man tänka igenom upplägget noga till nästa år. Den trogna publiken motiverar en sådan ansträngning.

 

Annagreta