Ebba Witt-Brattström vill ha männens godkännande

Igår intervjuades Ebba Witt-Brattström om tesen i hennes nya bok om 70-talets litteraturperspektiv. Särskilt naturligtvis om kvinnors och mäns litteratur och oviga samförståndsförsök. Intervjun handlade om den bångstyriga 70talslitteraturen och dess extra stora förståelse för och bidrag från de vanliga människorna/kvinnorna och deras liv. Kvinnan steg fram och skrev och var kavat.
 
Ebba W-B är arg. Hon är arg på Stig Larsson, bland andra. För att han inte verkade intresserad av kvinnors författarskap när han fyllde 35. Därför hyser Ebba W-B lite medlidande med honom för att han missade så mycket, men nu känner hon vrede i stället för att han - och alla andra kulturmän, ingen nämnd och ingen glömd - behöll makten ända till nu medan kvinnorna trodde sig få vara med och dela den, medan 70-talet pågick, åtminstone. Senare gick detta upp för oss alla kvinnor, menar Ebba W-B, och nu är vi sura över detta och arga över att de (kulturmännen) nu kör vidare med andra härskartekniker, utvidgade och mera effektiva.
 
Det hela är ett utbrott, en plågad analys av hur fel det blev och hur synd det är på alla rara ärtor som fortfarande lever nedtryckta och förbisedda. Visst kan man sakna fräschören och modet i 70-talets litterära klimat. Och nog är det väl synd att Stig Larsson & Co inte ville läsa kvinnors böcker.
 
Visst kan väl många sörja 70-talet för det ena och det andra, det är helt OK. Men att som Ebba W-B skjuta hela skulden för den påstådda pågående litterära förflackningen på kulturmännens eviga trolöshet och despotiska anlag, känns orättvist. Nog är somliga kulturmän ena riktiga översittare och nog lider förlagen av feghet och ekonomiska trångmål, men en och annan djärv kvinna lyckas ändå tränga sig ut på parnassen med egna berättelser i vanlig språkdräkt, erkannerligen utan Stig Larssons stöd. Varför inte hylla dem i stället för att haka fast i det gamla vanliga mansföraktet? Ska vi tjejer alltid göra oss beroende av kulturmännens godkännande?
 
Annagreta
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0