Jag skulle vilja kidnappa en bok

Fler och fler män kidnappar böcker. De stiger fram i ljuset och "är" den hemlige älskaren. De får genast stort medialt intresse, försedda med den aura som omger en föredetta älskare som är värd att skriva en bok om. De tar för sig av ett rykte, en fiktion, en dröm, kanske. De blir pånyttfödda i en spännande attraktiv skepnad.
 
Det är intressant med såna f d kärlekspartners, som får uppleva en fördröjd uppmärksamhet. Det är lite som om de levt under pseudonym, som t ex Mortimer eller Kepler; en vacker dag stiger de fram, och se då börjar alla svärma och nosa och tycka och beskriva och förundras.
 
Själv skulle jag vilja vara i såna kläder. Jag skulle njuta varenda ögonblick sedan jag trätt fram och min identitet röjts. Alla skulle förundras, var det verkligen hon som figurerar i den omtalade boken? Hur är det möjligt? Det skulle framgå vilken dubbelnatur jag är, att jag varit oerhört svårfångad, att jag nonchalerat den efterhängsliga karln, men att han till slut kört till mig i Vingåker och därefter trotsat elementen och seglat till min tillfälliga hemvist på Bortre Hebriderna och stannat där ett tag till ömsesidig fröjd. Att jag ändå gått min väg utan förklaring, först ideligen, sedan för sista gången. Nu inser media att jag inte enbart är en vanlig kvinna utan att jag i själva verket är en grymt självupptagen - låt vara begåvad - fyrtitalist. Han som skrivit boken skulle efter publiceringen bete sig undvikande, han skulle betona att allt är fiktion, jag är en tänkt person - fast jag numera finns. Under tiden skulle jag få ge intervjuer och hyllas för nåt, kanske hittar jag nåt jag får ståta med, en bedrift eller en egenhet som gör mig så åtråvärd. Det skulle bli underbart. Allt skulle till slut handla om mig. Utan att jag behövt göra nåt alls.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0