bookzoom

Kulturen är ofta beroende av att tillåtas, stöttas och visas upp. Andra faktorer avgör, kulturen blir beroende av dem. Samtidigt existerar kulturen överallt, den finns runt om oss, och med jämna mellanrum görs försök att identifiera vad den är, vad som konstituerar kulturen. Det är ungefär samma sak som att svara på frågan: Vad är en människa? En mjukvara svår att beskriva.

 

Kanske tänker någon på Becketts "I väntan på Godot", nån annan på Mando Diaos Frödingtolkningar eller Shakespeares Hamlet eller Sune Jonssons fotografier eller Pussy Riots sånger i kyrkan. Då stannar tiden upp lite. Eller så tänker vi på atlantkabeln, boktryckarkonsten eller inlandsbanan, samlade insatser för mänskliga kontakter. Hela spektra av händelser och insikter i oss bildar såvitt jag begriper kulturens fundament och det kallas ibland förstånd eller förnuft eller kreativitet eller motstånd eller kunskaper eller framsynthet eller förståelse eller empati eller mod. Allt detta som sedan kan bearbetas och utvecklas och tillämpas, i olika syften, goda som onda.

 

Ja, inte vet jag. Under tiden analyserar vi den mäktiga kulturmannen och hoppas på fler kulturkvinnor och recenserar politiska utspel och löften. Vi väntar på Godot. Vi läser Dagens Nyheter, medan skymningen faller på och katten går ut. När Maaret Koskinen i dagens DN bönar och ber politikerna om förståelse för behovet av institutioner för språk och internationella humaniorakontakter låter hon undfallande. Hon ser humaniora lågprioriteras. Det är inget nytt, hon har lärt sig hur det brukar vara. Kan den finkammade väluppfostrade kulturen göra sig gällande?

 

Några av oss kommer att gå och se Roy Anderssons film "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron". Det är kanske en bra idé.  Så får det bli.

 

Annagreta