bookzoom

Det som är haussat behöver granskas extra noga. I gårdagens DN gick Jesper Högström igång  på att kritisera den haussade filmen "Turist", prisad och omtalad, rikt analyserad. Han går motströms och jämför med Åsa-Nisse-filmerna. Filmen har satt myror i huvudet på Svenna Banan, skriver han. Han har sett filmen. Det har inte jag. Men fenomenet är intressant. En bångstyrig kritiker som inte vill passa in i det gällande mönstret. Uppskattningen möter motstånd på hemmaplan.

 

Johan Croneman skriver idag att media vill överdriva riskerna för ebola i Sverige. De gör det för att få fram en nyhet som slår, skriver han. De gör som de brukar. Croneman varnar och ifrågasätter hur relevant rädslan är, vår rädsla för ebola här i Sverige. Finns det anledning till en haussad oro, här? Han avviker och säger emot. Det gör han inte sällan. Här är det hans eget skrå som kritiseras.

 

Thomas Bernhard säger också emot, ofta innan motparten hunnit yttra sig. Det kan kallas grinigt, men är i själva verket härligt, för att nu använda en trendig term. Det är härligt att läsa hans kärva motstånd, redan innan den andre hunnit sätta ned foten, eller innan hans Lebensmensch hunnit koka det svaga kaffet. Han skulle t ex ha haft svårt att ta emot Nobelpriset med bibehållen själslig balans, en situation som f ö alls inte låg långt från att bli verklighet. Han skulle ha kravlat upp  i trappan i Stockholms stadshus, sett ned på den fina församlingen och utbrustit några ansträngda fraser om litteraturpriser, fnyst lite över de ytliga förväntningarna på honom, rett ut det avskyvärda i att likt en fågel på Antarktis bära vit väst och svart frack med skört i en lokal som var rejält uppvärmd. Han skulletill slut  ha slutit fred med omständigheterna i den vackra salen och den högtidliga inramningen med en trevande slutfras om mänsklighetens behov av bedräglighet, impackad i ett fint hölje.

 

Så ingen, varken Högström eller Croneman kommer nånsin att uppnå samma motstridiga höjder som mästaren Bernhard, även om de gör så gott de kan. Där är övermannen, den som inte faller i farstun utan håller sig på behörigt avstånd från alla entréer som leder till det uppburna, och som inte låter sig övertygas av de kallt beräknade överdrifterna.

 

Annagreta