Nationalnyckelns sista suck dragen, också i radions P1

Bladmossorna tar plats i Nationalnyckelns sista volym. Vackra, naturligtvis, och många olika, som en levande protest mot all likriktniing och främlingsfientlighet. Naturens mångfald, tänk bara!
 
Vafför blev de på detta viset? Vafför slopades detta unika bokverk för att spara futtiga felräkningspengar, och vafför fightades inte forskarvärlden?
 
Jag tror det förhåller sig så att forskarvärlden inte bryr sig om allmänheten, trots alla vackra ord om motsatsen. De kan inte tänka sig en stor satsning till de andra, de vanliga knegarna och deras knegarbarn. Det är helt enkelt inte inne. De vill lägga alla pengarna på forskning, så enkelt tror jag det förhåller sig. Och den runde lantbruksministern kunde heller inte hejda denna likgiltighet inför ett stort och ambitiöst bokverk; för det kostade pengar och någon hade kallat det ett praktverk. Sånt gillar vi inte i lantbrukssektorn; där ska det vara jordnära, go mat och bra betalt för mjölken. Och de närmast sörjande, ArtDatabankens företrädare, höjde inte rösten av pur underdånighet.
 
I dagens Nordegren och Epstein tog man upp detta sista ryck, denna mossvolym. Det låg en dämpad stämning i studion, man konstaterade att först när man sett noga på växten och hört dess namn, först då börjar intresset spira. Ska intresset få spira?
 
De 7800 prenumeranterna suckar i slott och koja. Pengarna som man skulle ha avdelat till bokproduktion, dvs research, redaktion, texter, fotografiska bilder och teckningar (+ rättigheter) samt form (Lena Eliassons känsliga mallar har alltid gällt) och tryckning, dessa pengar ska nu gå till en version kortad och anpassad för forskare på nätet, och man hävdar att det blir billigare än bokproduktionen. Ursprungsarbetet lär vara detsamma, om man inte hoppar över stora sjok av verkligheten, och sen ska man sovra, redigera och illustrera, och sen betala ett antal dataexperter för upplägg och utlägg på nätet, skapa en sökportal som fungerar och sedan kanske ta betalt av de kanske upp till fyrtio forskare som kan tänkas vara intresserade av det för dem riktade materialet. Nån ska administrera betalningen och nån ska fira segern.
 
Annagreta
 

Kommentarer
Postat av: Magdalena Agestam

Sedan inlägget skrevs i början av oktober har regeringen hunnit lägga en budget för ArtDatabanken där det finns utrymme för att fortsätta bokverket Nationalnyckeln och återställa resurserna till de biologiska samlingarna (anslaget föreslås öka med 15 miljoner, den höjda nivån ska gälla framöver).
Många missade nyheten om regeringens höjda anslag eftersom ArtDatabankens ledning fortsatte att meddela prenumeranter och media att nu var det slut med bokutgivningen. A
tt ADB inte var förtjusta över att förutsättningarna än en gång ändrats är i och för sig begripligt; troligen finns där också några som har andra skötebarn än det bokverk som så många älskar och använder, från dagisbarn till forskare.
***
Nu förhandlas det bakom kulisserna, det utgår jag ifrån. Innan vi vet hur det blir ska budgeten passera riksdagen, och sedan ska SLU få sitt regleringsbrev. Det är känt att SLU kontaktat personer inom regeringskansliet för att slippa göra bokverket, och helst få fria händer att disponera det höjda anslaget.

SLU sorterar under Landsbygdsdepartementet (efter årsskiftet under Näringsdepartementet) - det är alltså där regleringsbrevet för SLU ska skrivas. Det är tveksamt om där finns tillräcklig sakkunskap om böcker, biologisk mångfald, museer eller forskning för att kunna göra egna bedömningar. Jag utgår från att det finns perosner kvar som har band till dem som ville ha bort bokverket Nationalnyckeln. Jag hoppas därför att Miljödepartementet, Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet bevakar arbetet med regleringsbrevet!.
Även som skattebetalare är jag nämligen angelägen om att regleringsbrevet villkorar det höjda anslaget: återställande av museistödet och återupptagande av bokverket, annars ingen ökning.

2014-11-22 @ 03:05:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0