bookzoom

Hallå hallå. Horace Engdahl, mångas favorit har hållit ett begåvat tal i Svenska Akademien, idag tryckt i DN. Denna gång med anledning av ett akademipris till litteraturforskaren Thomas Bredsdorff. Horace Engdahl säger med hänvisning till Bredsdorff hur upplysningen i Norden inte som på kontinenten hämtade kraft ur religionsförakt utan ursprungligen byggdes i samklang med ett fromt folkförstånd, gärna kryddat med idealitet.

 

Det är ett spännande tal som DN återger. Samtidigt som vi får veta att vi i Norden var skapligt förnuftiga i sammanhanget på 1700-talet, tycker Bredsdorff att vi också kunde vara "självförgudande" i vår förnuftshyllning. Det fanns alltså självsäkra aktörer även då, - allt annat vore ju märkligt.

 

Intressant är också Engdahls självbelysande erkännande att han alltid - liksom Bredsdorff - valdes som den sista till skolans fotbollslag. "Det är så man blir intellektuell", konstaterar han. Jag är glad att han inte fortsatte på den tråden. Dagens "intellektuella" kan/vill lätt uppfattas som ett modernt frälse med monopol på förnuft och känsla. Ställs de på en annan planhalva än sin egen kan de lätt komma till korta.

 

Engdahl slutar med en hyllning till själen, den särskilda storhet som han menar vistas i litteraturen, okränkbar och onåbar för allt naturvetenskapligt nosande. Den upplysningen provocerar i ett upplyst samhälle.

 

Annagreta