bookzoom

Kulturtanten dyker upp nu igen, som fenomen. Hon analyseras överallt, som vore hon nyss framdukad för avsmakning och konsumtion. Det är bara att hugga in. Kultursidor och TV-kanaler ger sig inte förrän hon destillerats fram till sin kärna. Vi måste alla förstå oss på henne. Hon är nutida.

 

Ett exemplar av alla dessa kulturtanter intervjuas på TV, ståendes på (givetvis) ett bibliotek. Hon är ett fullblodsexemplar. Lite till åren, rund och go, inte stajlad, utan klädd i nåt som ser ut som lager på lager, i blida färger. Rätt snyggt faktiskt, men inte pråligt. Hon är "inne" i andra avseenden är de som märks visuellt. Hon representerar kulturkonsumtionen. Hon läser böcker, går på teater och lyssnar på musik, säger hon. Mjukt och behagligt framför hon sin utsaga. En tant av bästa välbekanta virke.

 

Fast kulturtantbilden har börjat breddas. Martina Montelius har nyss gett ut en bok som - efter vad jag förstår av mediabevakningen - belyser fenomenet kulturtanten. Där är tanten ifråga ett ytterst företagsamt fruntimmer med en i det närmaste revolutionär agenda, och rätt så possessivt lagd. Hon tar för sig, helt enkelt. Väcker uppseende, lever farligt, säger ifrån. Det låter lite hippt, för att nu ta detta ord i min mun. Stilen kan skaka om alla de som bara förknippar 60+ade kulturtanter med saktmod, stödstrumpor, broddar och matkasse på hjul. Här möter man den stridbara tanten, med varierande utrustning.

 

Den läsande kulturtanten på bibliotek ska fördenskull inte underskattas på barrikaderna. Hon behärskar både ord och handling men hon väljer sina strider. Saktmodet är bara en kuliss. Vänta bara.

 

Annagreta