bookzoom

Det påstås att vi snart får romaner skrivna av datorer, dvs av närapå "livslevande" författarrobotar. Spännande perspektiv. Romaner, säger man. Fast OK, redan nu tränar man sig ju för fullt i reklamens och politikens värld på en digitalt baserad modell. Förenklngen, tunnelseendet och ett koncentrerat budskap. Svart och vitt. Det är redan programmerade riktningar, med små inslag av känsloliv i lagoma doser. Med säljande budskap. Halvvägs till romanen.

 

En sur Svante Weyler säger i dagens tidning att han redan kommit i kontakt med romaner som verkar vara skrivna av robotar. Han nämner inga namn, av behaglig hänsynsfullhet. Men kanske överbryggas ändå sakta klyftan mellan levande författare och en datoriserad sådan, kanske ser vi en sakta övergång åt det hållet och lär oss gilla den. Troligen märker vi det inte, analoga varelser som vi är. Fast om man tänker efter har vi dem nästan här. När skribenten inte kan trycka på stoppknappen blir det långa redogörelser, som t ex i Knausgårds böcker, och om det bär iväg ryckvis och postmodent som i Pynchons "V" -- nog är det väl lite algoritmer över det hela. Pynchon var tidigt ute, och egentligen alldeles för komplicerad och begåvad och intressant för att platsa här.

 

Men hur skulle t ex Lena Anderssons senaste böcker om den förälskade kvinnan kunna skrivas av en robot? Beställningen från förlaget skulle efterlysa en "kvinnlig" robot med programmering åt det kärlekskranka hållet, med potential till verbala utvikningar av filosofisk art. Särskilda finesser fick dessutom efterfrågas; som t ex förmåga att balansera åtrå och förtvivlan med långa körglada bilresor till Östersund och Linköping. Å andra sidan kunde det säkert gå att få fram en manlig intränad robot som beskrev Hugo Rask i hela hans tillyxade format. I det perspektivet får det bli grupparbete, precis som i modern forskning. (Professorn får stå som författare.)

 

Annagreta